En man hade i april 2013 – en månad före sin död – gift sig utan att dessförinnan ansöka om skilsmässan från den kvinna som han hade varit gift med sedan 1983.
Den första frun vände sig till Stockholms tingsrätt och begärde att domstolen skulle fastställa att äktenskapet mellan mannen och den nya hustrun var ogiltigt och att äktenskapet mellan henne själv och mannen var det enda giltiga.
Tingsrätten konstaterar nu att det förelåg äktenskapshinder när mannen gifte om sig och att detta borde ha uppmärksammats vid hindersprövningen.
Tingsrätten skriver:
”Av personbevis för X (mannen) framgår att han avled den 13 maj 2013 och att både H1 och H2 (den första och andra hustrun) vid hans frånfälle var registrerade som maka till honom. När X infick äktenskap med H2 var han redan gift. Det förelåg således äktenskapshinder enligt 2 kap 4 § äktenskapsbalken (ÄktB). Detta borde ha uppmärksammats vid hindersprövning och vigselförrättaren borde inte ha förrättat vigsel (se 3 kap 1 § och 4 kap 5 § ÄktB).”
Tingsrätten fortsätter:
”Konsekvensen av att ett äktenskap har ingåtts i strid med äktenskapshindret i 2 kap 4 § ÄktB är att ett av äktenskapen ska upplösas. Det sker genom äktenskapsskillnad och någon betänketid krävs inte enligt 5 kap 5 § ÄktB. Om parterna inte själva löser den uppkomna tvegiftessituationen har åklagaren rätt att föra talan om upplösning av det senare ingångna äktenskapet (se Tottie/Teleman: Äktenskapsbalken – en kommentar, 2010, till 2 kap 4 § ÄktB). Tvegifte medför inte att det inträder någon ogiltighet av endera av äktenskapen.”
Enligt tingsrätten saknas det således laglig grund för att fastställa att äktenskapet mellan mannen och den nya frun är ogiltigt. Äktenskapet mellan den första frun och mannen kan till följd av detta inte heller förklaras som det enda giltiga.
Tingsrätten slår därför fast att talan är uppenbart ogrundad och ogillar käromålet utan att utfärda stämning.
Foto: TT
