Överenskommelsen mellan Polisen och SL om gratis resor för poliser upphörde att gälla 1996.
Ändå var den kvinnliga polisen övertygad om att det var tillåtet att åka gratis utanför tjänsten.
Tingsrätten anser det dock inte styrkt att hon haft uppsåt till bedrägeri – och friar henne.
Det är vid två dokumenterade tillfällen som den kvinnliga polisen åkt pendeltåg utan att betala genom att uppvisa sin polislegitimation för spärrvakten.
Enligt åklagaren gjorde hon sig därigenom skyldig till tjänstefel alternativt ringa bedrägeri vid två tillfällen.
Hon har vidgått att så är fallet – men hävdat att hon varken agerat ”vid myndighetsutövning” avseende tjänstefelet och inte haft uppsåt avseende ringa bedrägeri.
Uppfattningen var att man fick resa gratis
I förhör har hon uppgett att hon i många år haft ett jobb som inneburit att det inte varit aktuellt för henne att åka kollektivt. Kort innan de nu aktuella händelserna fick hon dock nya arbetsuppgifter som gjorde det möjligt att åka kollektivt till jobbet.
Hon visade sin legitimation i spärren eftersom hon trodde att poliser fick åka gratis. På hennes arbetsplats har det, enligt kvinnan, påståtts att man som polis fick åka kollektivtrafik gratis. Hon hade även fått uppfattningen att det till och med var bra att detta skedde. Hennes övertygelse var att det var tillåtet för polis som visade polislegitimation och som inte var i tjänst att åka gratis.
Inte skett vid myndighetsutövning
Attunda tingsrätt konstaterar i ett färskt avgörande att åklagaren, för en fällande dom avseende tjänstefel, måste styrka att gärningen skett ”vid myndighetsutövning”.
I denna del konstaterar tingsrätten att den tilltalades agerande visserligen föranledde att spärrvakten lät henne passera utan att betala, men att det inte innebar en påverkan på en enskilds personliga eller ekonomiska situation på det sätt som krävs för att det ska vara fråga om myndighetsutövning. Hon ska redan på den grunden frias från åtalet för tjänstefel.
Frias även på den andra punkten
När det gäller åtalspunkten ringa bedrägeri konstaterar tingsrätten att de objektiva förutsättningarna för en fällande dom är uppfyllda.
När det gäller frågan om uppsåt till gärningen konstaterar tingsrätten att kvinnan lämnat trovärdiga uppgifter om sitt agerande. Samtidigt framhålls att hon agerat oaktsamt då hon borde ha känt till alternativt ha tagit reda på vilka regler som gällde för resor med SL när hon inte var i tjänst.
Vad som framkommit om omständigheterna kring gärningen talar dock ”inte i någon avgörande grad” för att hon varit likgiltig inför omständigheten att hon inte fick åka gratis, enligt tingsrätten. Tvärtom talar hennes uppgifter, om att det hade påståtts på hennes arbetsplats att det var gratis för polis som inte var i tjänst att åka SL-trafik och att det till och med ansågs bra att så skedde, för att hon varken insåg risken för att hon tillgodogjorde sig transport utan att göra rätt för sig eller var likgiltig i förhållande till den omständigheten.
Sammantaget anses det därför inte ställt utom rimligt tvivel att hon agerat med likgiltighetsuppsåt – och hon frias därför även på denna punkt.
En nämndeman är skiljaktig och vill fälla henne.
