Alldeles i slutet av den långa förhandlingstiden i Svea hovrätt i Arbogamålet, hade försvararen, advokaten Per-Ingvar Ekblad, åberopat en handfull vittnen, som hörts under förundersökningen men där förhörsprotokollen inte tagits med i det officiella förundersökningsprotokollet utan hänförts till sidomaterialet (normalt kallat slasken).
Även om det inte är alldeles enkelt att bedöma värdet av ettvart av dessa förhör, har de fått en särskild uppmärksamhet bara för att de åberopats sent i hovrätten som en följd av att de vaskats fram av försvararen från slasken i processens elfte timme.
Under min åklagartid arbetade vi i Malmö fram en rättspromemoria (RättsPM 2008:4) som behandlade den misstänktes rätt till insyn under en brottsutredning. I promemorian framhölls, med stöd av grundläggande regler i Europakonventionen, rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen att en viktig förutsättning för en rättvis rättegång är att den misstänkte under en brottsutrednings olika faser får en sådan insyn att han eller hon har möjlighet att försvara sig och kan förbereda sig inför en rättegång.
Det framhölls att stora krav ställdes på åklagarens objektivitet och att inte bara sådant material som enligt en något snävare åklagarbedömning klart kan sägas vara av direkt betydelse för målet ska tas med i förundersökningsprotokollet utan även sådant material som från den misstänktes och försvararens horisont kan vara av betydelse.
Samtidigt ska självfallet förundersökningsmaterial som är betydelselöst för utredningen inte tas med i protokollet. Det är upp till den ansvarige åklagaren att bedöma vad som ska tas med och vad som ska hänvisas till slasken. Det ska framhållas att vad som förs till slasken därigenom inte undanhålls försvararen, men det är självklart att det i omfattande utredningar blir mer svårtillgängligt än om materialet finns redovisat i det officiella protokollet. Det är sannolikt också orsaken till att försvararen i Arbogamålet först sent under hovrättsprocessen åberopade ovan nämnda vittnen.
I praktiken blir det nämligen i omfattande utredningar oftast svårt för försvararen att få en fullständig inblick i sidomaterialet. Dessvärre har det också hänt att åklagaren själv haft en ofullständig kontroll över sådant utredningsmaterial, även om läget torde ha förbättrats under senare år.
Mot bakgrund främst av det förhållandet att åklagaren i Arbogamålet åberopat vittnesiakttagelser som satts i samband med den tilltalade utan att en säker identitetsfastställelse kunnat ske, borde de av advokaten Ekblad i slasken återfunna vittnena enligt min mening ha tagits med i det officiella protokollet. Min uppfattning vinner också stöd av rekommendationen i ovannämnda rättspromemoria. Samtidigt är jag väl medveten om att det är en grannlaga uppgift att i en omfattande förundersökning avgöra gränsdragningen mellan å ena sidan utredningsmaterial som kan vara av betydelse och å andra sidan det som verkligen är betydelselöst.
Svea hovrätts dom i Arbogamålet kommer att meddelas först den 16 februari. Inte förrän då får vi veta vilken eventuell faktisk betydelse hovrätten tillmäter de sent åberopade vittnena. Men oavsett hovrättens bedömning anser jag att det går att slå fast följande:
En viktig grundpelare för en rättvis rättegång (fair trial) är att förundersökningen fullt ut är rättvis (fair) också i perspektivet att material som inte klart är betydelselöst för utredningen tas med i det officiella förundersökningsprotokollet och därmed blir mer lättillgängligt för försvararen. Därmed blir det också på ett rimligt sätt tillgängligt för rätten från eventuell kontrollsynpunkt. Skulle sovringen vara svårbedömd för åklagaren är det bättre att ta med något eller några förhör för mycket än tvärtom. Ett gott alternativ är att samråda med försvararen före sovringen.
Genom processreformen den 1 november 2008 förstärks betydelsen av vad jag sagt genom att tyngdpunkten i rättskipningen ytterligare har förskjutits till tingsrätten, där i princip alla förhör ska videdokumenteras för att omförhör inte ska behöva äga rum i hovrätten.
En förutsättning för att tyngdpunkten verkligen ska kunna förläggas till tingsrätten är självfallet att i princip alla förhör tas upp redan där. Hovrättsprocessen har genom reformen övergått till att mer fylla funktionen av en kontrollerande överprövning än till att vara – som i Arbogamålet – en fullständig omprövning.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
Foto: Per G Norén
