”Åklagarens beslut välmotiverat – Assange bär ansvaret för att det inte blev någon prövning”

DEBATT/REPLIK – av advokat Claes Borgström, fd målsägandebiträde i ”Assangeärendet”

Julian Assange har framgångsrikt blockerat möjligheterna att få till stånd en rättslig prövning av de anklagelser som riktats mot honom om sexuella övergrepp.

Julian Assange har sedan november 2010 fram till den 19 maj 2017 varit häktad som på sannolika skäl misstänkt för att gentemot två kvinnor ha begått våldtäkt, olaga tvång och sexuellt ofredande. De brott Assange misstänks ha begått mot min tidigare klient preskriberades i augusti 2015.

Häktningen grundades därefter på misstanken gällande våldtäkt mot den andra kvinnan, som företräds av advokaten Elisabeth Massi Fritz.

Överåklagaren Marianne Ny har nu beslutat att lägga ned förundersökningen. Min tidigare klient berörs i vart fall indirekt av nedläggningsbeslutet och jag vill därför lämna några synpunkter på den rättsliga utredningen.

Nedläggningsbeslutet är välmotiverat – det återstår nu inte några ytterligare förutsättningar att driva utredningen framåt. Beslutet borde inte ha fattats tidigare.

Den kritik jag har mot åklagarens handläggning av utredningen är att Assange borde ha anhållits och begärts häktad i samma ögonblick som förundersökningen på min begäran, då som målsägandebiträde för båda kvinnorna, återupptogs hösten 2010. Då hade han sannolikt inte kunnat hålla sig undan den svenska rättsskipningen.

Utan kunskap om hur en brottsutredning går till är det inte så lätt att inse att förutsättningarna att driva utredningen om de brott Assange sannolikt har begått hela tiden har varit begränsade eftersom han hållit sig undan. I utredningar där ord står mot ord är det vanligt att båda sidor hörs upprepade gånger så att de får tillfälle att bemöta vad motparten sagt.

Även tillkommande bevisning, till exempel vittnesförhör, måste både den misstänkte och målsäganden få ta del av och kommentera. Det är inte genomförbart att svensk polis och åklagare reser fram och tillbaka till London för att konfrontera Assange med målsägandenas kommentarer till hans uppgifter. Det är en omständlig formell procedur som föregår varje besök av svensk myndighet på Ecuadors ambassad.

Värdet av förhör med Assange på ambassaden är dessutom starkt begränsat. Förhören genomförs av åklagare eller polis från Ecuador som ställer frågor som man från svensk sida formulerat i förväg. Möjligheten att i ögonblicket ställa följdfrågor utifrån de särskilda kunskaper de svenska utredarna har, pressa förhörspersonen på motsägelser i berättelsen etc. existerar inte.

Och sist men inte minst, eftersom Assange vägrar att komma till Sverige blir det ingen rättegång även om han skulle åtalas.

Förre åklagaren Rolf Hillegren hävdar i den debattartikel att förundersökningen aldrig borde ha återupptagits 2010 (Dagens Juridik 2017-05-29).

Mot bakgrund av de beskrivningar som målsägandena lämnade av vad de varit utsatta för skulle det ha varit oförsvarligt att inte återuppta utredningen och, sedan Assange lämnat Sverige, begära honom häktad.

Min klient har berättat att Assange förgripit sig på henne. Jag är väl medveten om att han inte är dömd och att han förnekar brott. Men Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Högsta domstolen har gång på gång konstaterat att det är sannolikt att Assange gjort sig skyldig till de brott som  åklagaren påstår.

Läser man förhören med min klient kan man konstatera att hon lämnat nyanserade och återhållsamma beskrivningar av vad hon varit utsatt för. I min begäran till åklagarmyndigheten att förundersökningen skulle återupptas hävdade jag att övergreppet mot min klient skulle bedömas som våldtäkt eller försök till våldtäkt. Det är fortfarande min uppfattning men den delas inte av åklagaren.

Det som min klient beskriver är dessvärre ett exempel på våldtäkt eller andra sexuella övergrepp som är vanligt förkommande.

Det är inte fråga om grovt våld, hotelser med vapen eller allvarliga verbala hot utan om handlingar som många män inte tycker är något att bråka om. Får en man inte som han vill får han väl ta i litet grand. Lägga sig på kvinnan med hela sin kroppsvikt, hålla fast hennes händer på kudden eller betvinga henne på något annat likartat sätt.

Det är djupt upprörande att Assange hävdar att han varit sju år i förvar utan anklagelse, fängslad i nästan fem år Ecuadors ambassad. Han har inte varit fängslad. Han har genom att bege sig till ambassaden valt att bryta mot förpliktelsen som utfärdats av engelsk domstol att inte lämna England.

Under samma tid har min klient varit utsatt för allvarliga anklagelser både i allmänna och sociala medier att hon av olika skäl skulle ha ljugit om det som hon utsatts för.

Assange har på ett oförsvarligt sätt beskyllt, eller utan invändningar låtit andra personer beskylla, min klient för att ha hittat på att han förgripit sig på henne. Som motiv har han till exempel angivit att hon gillrat en så kallad ”honey-trap” så att hon skulle kunna sätta dit honom och på så sätt få pengar, att hon ville ha uppmärksamhet, att CIA låg bakom hennes polisanmälan och andra befängda påståenden som Assange själv vet är osanna. 

Det är också djupt upprörande att det mesta som skrivits om ärendet varit inriktat på hur synd det är om Assange. Kvinnorna nämnas sällan och i förekommande fall i nedvärderande ordalag. Jag känner inte till några målsäganden som har utsatts för en liknande förtalskampanj.

Assange ensam bär ansvaret för att det inte blev någon rättslig prövning i Sverige. Han hävdar att han ”vunnit” en stor seger genom beslutet att förundersökningen läggs ned.

Ur min klients synvinkel är det osmakligt att använda begreppet ”vinna” när det gäller en utredning där hon hävdar att hon har utsatts för sexuella övergrepp.

Han borde i stället säga: ”Jag klarade mig undan åtal och rättegång i Sverige.” Men han har inte klarat sig undan. Även om han inte är fälld till ansvar har domstolarna slagit fast att det är sannolikt att Assange under sin vistelse i Sverige gjorde sig skyldig till sexuella övergrepp mot två kvinnor.