”Åklagaren kan tillämpa hatbrottslagen på rom-registren – tillräckligt att ett motiv är etniskt”
DEBATT – av Eric Rönnegård, f.d. polisintendent
Den största bristen med Säkerhets- och Integritetsskyddsnämndens, SIN:s, granskning av rom-registren i Skåne är att de formellt inte anser sig kunna konstatera att det är etnisk registrering enligt polisdatalagen. Detta då det också finns ett brottsbekämpande syfte med registren. Det finns således flera motiv.
Men enligt straffskärpningslagen, brottsbalkens 29 kap. 2 § punkt 7, ställs inte det kravet, att det inte får finnas fler motiv till registrering (prop. 1993/94: 101).
Lagen kallas också hatbrottslagen. Det är en lag som nu kan användas av åklagaren och polisen när brottsutredningen rörande rom-registren har påbörjats. Detta då den lagen är formellt tillämplig också om endast ett av flera motiv är etniskt, det vill säga hatbrott. De andra motiven behöver då inte vara av hatbrottskaraktär.
Här skiljer sig hatbrottslagen från polisdatalagen. Men nämnden skriver att då det förekommer så många personer med romsk härkomst i registret framstår det som en etnisk registrering har gjorts. Hatbrott kan således misstänkas.
Jag citerar här vad vi skrev om tillämpligheten av hatbrottslagen i rapporten efter en hatbrottsinspektion hos polisen i Västmanland 27-28 mars 2000:
Hatbrottslagen ”omfattar fall där ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet, som till exempel homofobi. Det räcker med att ett motiv för brottet har varit att åstadkomma en kränkning.
Departementschefen skriver i propositionen … att ’det därvid bör understrykas att något av de i bestämmelsen upptagna motiven inte behöver ha varit det enda eller ens det huvudsakliga motivet för brottet, för att bestämmelsen skall kunna tillämpas´.”
Det har tyvärr under åren efter lagens tillkomst 1994 funnits en ovilja eller oförmåga hos vissa av rättsväsendets företrädare att tillämpa lagen. Det har gällt poliser, åklagare och domare. Det var ett av skälen till varför det initierades flera hatbrottsinspektioner hos åklagare och polis. Jag deltog i samtliga fyra hatbrottsinspektioner som genomfördes år 2000.
Hatbrottsinspektionerna avslutades med att RPS och RÅ genomförde en gemensam inspektion i Kalmar län den 21-24 november 2000. Målet för den inspektionen var brottsutredningar med inslag av rasism, främlingsfientlighet eller homofobi, som handlades vid polisen och åklagarkammaren i Kalmar län. Rapporten från fyradagarsinspektionen avslutas med polisgruppens och åklagargruppens gemensamma bedömningar. De citeras här:
”Den rasistiskt, främlingsfientligt eller homofobiskt betingade brottsligheten är i många hänseenden speciell till sin karaktär, inte minst för att denna brottslighet i vissa avseenden utgör ett hot mot demokratin. Motiven bakom brotten strider ofta mot principen om alla människors lika värde, fastlagd i bl.a. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, 1996 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1 kap. 2 § regeringsformen. Brotten är ofta ideologiskt betingade på ett sätt som skiljer sig från annan brottslighet. Gärningsmännen tar i hög grad avstånd från den samhälleliga gemenskapen, vilket ställer särskilda krav på förundersökningsverksamheten och på lagföringen. Våld eller hot mot målsägande och vittnen får generellt sett påräknas i högre grad än i samband med annan brottslighet, även om så inte varit fallet i de ärenden som nu granskats.
Vid bedrivande av förundersökningar vid misstanke om rasistisk, främlingsfientlig eller homofobisk brottslighet bör därför följande uppmärksammas:
• Noggrannhet och lyhördhet vid anmälans upptagande för att fånga motiv till brottet,
• Snabb och tidig bevissäkring,
• Tidig uppmärksamhet kring frågan om vem som skall vara förundersökningsledare, åklagare eller polis,
• Aktiv förundersökningsledning med tydliga direktiv,
• Tydlig prioritering i det enskilda fallet för att markera förturskaraktären,
• Vid misstanke om yttrandefrihetsbrott eller tryckfrihetsbrott, samsyn med Justitiekanslern om vem som skall vara förundersökningsledare.”
Rikspolischefen och Riksåklagaren ställde sig kraftfullt bakom vår rapport när den redovisades till berörda myndigheter i rättsväsendet.
I dag är det utomordentligt sällan som hatbrottslagen tillämpas. När den i undantagsfall nämns i domstolsförhandling eller i dom tillämpas lagen som om den skulle ställa krav på ett enda helt dominerande hatbrottsmotiv – vilket står i strid med vad departementschefen och lagrådet avsåg när lagen stiftades. Peter Mangs-ärendet är ett belysande exempel på det senare.
Tyvärr måste konstateras att också vårt samhälle i vissa väsentliga folkrättsliga avseenden har utvecklats fel under senare år. Det kanske viktigaste kravet i regeringsformen, att ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet” (RF 1:2) kan ha naggats i kanten. Det är en förtroendefråga som kräver att riksdagen och regeringen engagerar sig och tar den skadliga utvecklingen på stort allvar.
Den här gången har Europas i dag mest diskriminerade folk, romerna, drabbats allvarligt ännu en gång.
