Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, SIN, har vid en inspektion granskat flera fall där Åklagarkammaren i Falun använt hemliga tvångsmedel – som avlyssning av telefoner och övervakning av elektronisk kommunikation.
I ett av fallen kom en person under femton år att misstänkas för brott och en förundersökning bedrevs parallellt med en utredning enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL.
Åklagaren hade begärt tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Enligt åklagarkammaren ska åtgärden ha varit ”av synnerlig vikt för utredningen”.
SIN bedömer att tillståndet har begärts inom ramen för förundersökningen men konstaterar att de omständigheter som åklagarkammaren redovisat inte går att utläsa av handlingarna i tvångsmedelsärendet. Denna brist har lett till att SIN inte kunnat följa handläggningen och kontrollera att de åtgärder som vidtagits i fallet har varit lagenliga.
I flera andra ärenden som SIN granskat har åklagarkammaren också sparat material från hemlig tvångsmedelsanvändning, trots att det borde ha förstörts.
SIN skriver i sitt beslut:
”I flera ärenden har nämnden iakttagit att det saknas beslut om förstöring av material från hemlig tvångsmedelsanvändning. Av dokumentationen i ett par av ärendena finns uppgifter om att åtal väckts men inga uppgifter om när målet avgjorts slutligt.”
Åklagarkammaren har försvarat sig med att materialet från den hemliga tvångsmedelsanvändningen förts in i förundersökningsprotokoll och att det därför inte skulle ha varit nödvändigt att besluta om förstöring i ärendena.
SIN skriver dock:
”Förstöringsskyldigheten enligt 27 kap. 24 § andra stycket RB omfattar alla upptagningar och uppteckningar, såväl original som kopior, oberoende av på vilket lagringsmedium materialet finns. Detta gäller oavsett om material tagits in i ett förundersökningsprotokoll. Nämnden utgår från att beslut om förstöring fattas.”
Vid sin inspektion granskade också SIN två tvångsmedelsakter där det fanns beslut om förstöring av material från hemlig tvångsmedelsanvändning men där det också fanns handlingar med anteckningar från hemlig tvångsmedelsanvändning.
Åklagarkammaren har uppgett att handlingarna är minnesanteckningar som till viss del utgör ”uppteckningar som i allt väsentligt men inte i sin helhet” förts in i förundersökningsprotokoll, bilagor till förundersökningsprotokoll eller åberopats som bevis i domstol.
SIN skriver:
”Förstöringsskyldigheten enligt 27 kap. 24 § andra stycket RB omfattar även bearbetat material. Följaktligen borde minnesanteckningarna ha förstörts redan i samband med att beslut om förstöring fattades.”
Foto: Robin Haldert / TT
