Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten riktar kritik mot en åklagarkammares hantering av två tvångsmedelsärenden.
Nämndens granskning visade nämligen att en åklagare underlåtit att underrätta personer om att de varit föremål för hemlig tvångsmedelsanvändning.
Nämnden valde att granska ärendena eftersom åklagaren i båda fallen beslutat att inte underrätta de aktuella personerna om att de varit föremål för hemlig avlyssning.
Ett av ärendena gällde grovt häleri och åklagaren fick tillstånd att avlyssna flera telefoner, varav några var registrerade på den misstänktes fru. Förunderökningen kom dock att läggas ned, men det skulle ta nästan fyra månader innan åklagaren gjorde den första prövningen av om de enskilda skulle underrättas om den
hemliga tvångsmedelsanvändningen.
Först ett år efter nedläggningsbeslutet fattade åklagaren beslut om förstöring av avlyssningsmaterialet.
Åklagarna kritiseras för sitt agerande
I sitt svar till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har kammarledningen uppgett att anledningen till att förstöringsbeslutetet och den sena första prövningen av underrättelsen är ”förbiseende”. Ledningen har också uppgett att rutinen, som finns vid kammaren, inte verkar ha följts ”vilket kan ha berott på personalbrist och hög arbetsbelastning”.
Nämnden riktar nu kritik mot kammaren för att förstöringsbeslutet inte fattats tillräckligt skyndsamt samt att underrättelseprövningen dröjt alldeles för länge.
