KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
För säkerhets skull, låt mig inleda med att jag inte är en robot.
Det råder brist på många läkemedel i Sverige. Vi har på kort tid lärt oss begreppet ”restnoterad” till vardagsbruk, och drar nya lärdomar om vilka ersättningsbehandlingar eller doseringar som eventuellt kan stå till buds. Jag vet inte varför just Sverige inte klarar av att säkerställa tillgång på mediciner som hundratusentals medborgare behöver. Vad jag vet är att de som i alla fall jag behöver går att få tag på i andra EU-länder. Nyckeln till tillgång i de flesta länder är recept utställt av en lokal specialistläkare.
Föreställ dig att AI instrueras att övervaka och förutspå i vilka länder som olika läkemedel är eller kommer bli restnoterade, för att reglera tillgänglighet mellan olika marknader. Tillgängligheten balanseras när AI snabbt bygger upp gränsöverskridande online-apotek där exakt de läkemedel som flest har behov av erbjuds över digital disk. Smart leveransoptimering. Genom sökordsoptimering ser AI-motorn bakom sajten till att den riktas dit behovet, det vill säga restnoteringen av särskilda läkemedel är som störst. Utbud och efterfrågan matchas, sajten kopplas till Trustpilot, DHL, levererar internationellt och på flera språk. Kundsupport genom chattfunktion är tillgänglig och det finns även telefontjänst.
Möjligheterna för hur AI snabbt bidrar till att skapa nya tjänster och tillgänglighet är gränslös.
Haken är bara att vid en närmare kontroll så är telefonnumret inte giltigt, adressen är en garageport i en förort till Barcelona. Toppbetygen från Trustpilot med utförliga positiva kundkommentarer är fejk, så även ”DHLs” bekräftelse på epost om att försändelsen är på väg. För den som gått så långt att hen betalat det vill säga. För nätbetalningen försvinner oåterkalleligt i cyberrymden, och det kommer aldrig att skickas några läkemedel.
Kanske det hela började med att någon entreprenöriell själ frågade ChatGPT “vilka produkter råder det störst brist på just nu?” eller “vad är risken att lagföras för nätbedrägier i landet X”.
Vi har under de senaste veckorna upplevt en mycket livlig debatt om den rasanta utvecklingen inom AI, om dess möjligheter och risker, om kontroll och etik. Vi har kommit till en brytpunkt, där utvecklingen av AI gör kvantsprång och vår syn på saker och ting aldrig kommer bli densamma igen. Inom penningtvättsprevention, är det självklart att möjligheterna att använda AI bara börjat utforskas, från inhämtandet av kundinformation och kundriskbedömning, till en betydligt högre effektivitet i scenarieutveckling och transaktionsmonitorering.
Forskare på den återhållsamma och mer skeptiska delen av arenan pekar på svårigheten att träna AI att verka etiskt. AIs potential är häpnadsväckande – på båda sidor om lagen. Just hur AI nyttjas i kriminella intressens tjänst är ett område som samhället i stort behöver mycket bättre förståelse för.
Framtidens kriminalitet sker inte på gatan. Narkotikan levereras med drönare och betalningar sker med krypto. Majoriteten av intäkterna i den kriminella ekonomin genereras genom cyberbrottslighet, malware, zero-day attacker med mera vilket har uppmärksammats redan 2018 i rapporten ”The Malicious use of Artificial Intelligence: Forecasting, prevention and mitigation”, av bland annat Cambridge University, Future of Humanity Institute, och intressant nog, OpenAI (bolaget bakom ChatGPT).
Riskerna med olika användningsområden för AI måste tas på allvar. Forskning om AI-etik och hur AI används av kriminella intressen är fortfarande mycket begränsad. AI kan användas för att exploatera mänskliga sårbarheter, till exempel genom användning av talsyntes för personifiering och för att identifiera befintliga sårbarheter i programvara. I takt med att användningen av AI skalas upp blir attacker billigare att utföra, kriminella handlingar som görs manuellt automatiseras. Det innebär att fler kriminella aktörer kan utföra attacker riktade mot ett större antal mål. Skalekonomi, helt enkelt.
Det är redan en självklarhet att nät- och telefonbedrägerier ger bättre vinster än knarkförsäljning. Risken att åka dit är dessutom mycket lägre. Ett sätt att se på detta är att AI demokratiserar cyberbrottsligheten. Begreppet “Ransomware-as-a-service” är lika etablerat som “digitalt självförsvar”, attacker mot leveranskedjor stör produkttillgänglighet (tillbaka där vi började och de restnoterade läkemedlena), röstförvrängningar och socialt ingenjörskap i flera kanaler eroderar förtroendet för nätet.
Antimaterialister kallas tydligen för ”morötter” eftersom de skalar bort allt onödigt och lever minimal för tankefridens och planetens skull. Jag undrar vad motsvarande blir för personer som reducerar sina elektroniska transaktioner? Kreditkortsuppgifter säljs ”öppet” på darknet. Det enda säkra sättet att betala snart kanske är kontanter?
Dagens Nyheter rapporterade förra året om att en majoritet av växlingskontor i Sverige drivs av personer med kriminella kopplingar. Samtidigt kan man konstatera att det aldrig är några växlingskontor som rånas. Självklart, de vore ju bara dumt. Kriminella skyddar sina egna. Men kanske det säkraste sättet att hantera sina pengar snart återigen blir kontant. Och göra transaktioner via växlingskontor. Tryggt, fast ändå fel.
I framtiden kommer verksamheter på den lagliga sidan att behöva jobba mycket mer integrerat med cyber- respektive finansiell brottsbekämpning. Den stora skillnaden mellan cyberbrott och penningtvättsbrott är incitamentet. Prevention i det förra fallet drivs av ekonomiska intressen, den senare drivs av lagkrav. Det finns mycket att lära av detektion på cybersäkerhetsområdet inom AML. Här finns ett enormt potential att nyttja AI, men samtidigt är det en kamp eftersom AI adapteras lika snabbt eller snabbare av den organiserade brottsligheten.
