2005 anlitade läkemedelsbolaget Eli Lilly de två landstingsläkarna för att tillsammans med några andra adhd-experter, däribland bolagets egna forskare, förbereda en svensk studie av bolagets adhd-medicin Strattera.
Läkemedlet testades på 100 barn med adhd-diagnos på flera kliniker runtom i landet, bland annat på Lunds universitetssjukhus och Drottning Silvias barnsjukhus. Allt finansierades av läkemedelsbolaget och sjukhusen, där testbarnen var patienter, fick ersättning om totalt knappt 670 000 kronor vardera för den tid som landstingsläkarna lade ner på studien.
Studien var klar 2007 och i samband med det presenterade en av landstingsläkarna det positiva resultatet av undersökningen på en konferens i Florens, där flera av världens främsta barnpsykiatriker hade samlats. Budskapet var att adhd-läkemedlet Strattera förbättrar livskvaliteten hos barn och ungdomar med ADHD.
De två landstingsläkarna blev sedan statliga experter på Läkemedelsverket. 2008 samlades de tillsammans med en grupp läkare och professorer, Läkemedelsverkets tyngsta experter inom adhd, på ett hotellkonferensrum i Stockholm för att bestämma vilka adhd-läkemedel som ska användas i Sverige. Hälften av personerna i rummet hade, enligt Aftonbladets granskning, de senaste åren haft olika former av samarbeten med läkemedelsbolag Eli Lilly.
Några månader senare presenterades expertgruppens rapport där de rekommenderade läkemedlet Strattera som förstahandsval i Sverige.
En av överläkarna medger att det är ”ett dilemma och en balansgång” att som en av Läkemedelsverkets statliga experter ta beslut om det läkemedel som hon i praktiken varit med och lanserat.
– Men vi vill ju att de ska ta fram bra mediciner. Vi måste ha ett samarbete med dem för att hjälpa dem att tala om vad de ska hjälpa vården med, säger hon till Aftonbladet.
Varken överläkarna eller någon annan ur expertgruppen anser sig ha blivit påverkade av sina samarbeten med läkemedelsbolag.
Pär Hallberg, klinisk farmakolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala, däremot anser att bolagssamarbeten ska undvikas eftersom man kan påverkas utan att vara medveten om det.
– Samarbeten med läkemedelsindustrin kan vara problematiska om man exempelvis har varit medverkande i forskningsprojekt om ett speciellt läkemedel och sedan deltar i expertgrupper för myndigheter eller i expertgrupper.
