Mängden ärenden vid skiljedomsinstitutet vid Stockholms handelskammare har hittills ökat med mer än en tredjedel jämfört med förra året. Processer i domstol fortsätter också att bli en vanligare form att lösa affärstvister.
Legally Business frågade några av landets ledande processjurister när man ska tvista – och hur man ska göra det.
Jonas Benedictsson, delägare vid Baker & McKenzies kontor i Stockholm, upplever att lågkonjunkturen har tydligt påverkat vilka situationer som mynnar ut i en tvist.
– Problemen i ekonomin slår igenom även på tvisterna. Generellt sett blir det fler tvister i dåliga tider, men det sker med viss eftersläpning. Svag likviditet gör att vissa gärna försöker skjuta på sin betalningsskyldighet genom att bestrida sin betalningsskyldighet, säger han.
– Från andra sidan har leverantörer som levererat på kredit ofta svårt att få betalt i rätt tid och tvingas trycka på hårt om det alls ska bli betalning.
Samarbeten som kräver finansiering, inte sällan av tredje man, går i stå och leder inte sällan till tvister mellan parterna.
– Typexempel är en affär som kräver långivning. Kontrakt skrivs, men lånelöftet är inte formaliserat och när läget blir skarpt ändrar sig banken eller långivaren och vill inte längre låna ut pengar, åtminstone inte på de villkor som diskuterats. Låntagaren, som ofta är köpare, kan då hamna i stora bekymmer gentemot säljaren om han inte antingen har avvaktat med att bekräfta sitt köp intill dess att han säkert kan betala eller har villkorat sin prestation av att finansiering är på plats.
Jonas Benedictsson tror att det under de närmaste åren blir fler tvister där betalningsovilja eller betalningsoförmåga är centrala beståndsdelar.
– Eftersom det tar uppemot tre år att driva ett tvistemål genom tingsrätt och hovrätt kommer många sådana mål att leva kvar även efter det att konjunkturen förhoppningsvis har vänt.
Christer Danielsson är delägare på advokatbyrån Frank och en av landets mest anlitade skiljemän:
– På lång sikt tror jag att det blir fler och fler tvister när samhället blir mer juridifierat. Allt fler frågor ska lösas på juridisk väg, istället för på till exempel administrativ. Ett tecken är det väldiga tvistandet om offentlig upphandling.
Torgny Wetterberg, delägare på A1 Advokater, är en av Sveriges mest ansedda tvistemålsspecialister. Under de senaste decennierna har han märkt hur processandets karaktär har förändrats:
– Nufötiden är de största tvisterna ofta på ett eller annat sätt myndighetsdrivna.
Han exemplifierar med Post- och Telestyrelsen, Finansinspektionen, Skatteverket och Konkurrensverket. Under senare år har de alla varit inblandade i mycket omfattande tvister.
– Myndigheterna fattar beslut med konsekvenser som inte var vanliga tidigare. Affärsvolymerna har också växt, ett resultat av det är att tvisterna blir fler.
Vad ska privata aktörer tänka på om de hamnar i tvist med en myndighet?
– Rättegången sker ofta i förvaltningsdomstol vilket ar en lite annorlunda inramning. De yttre formerna är annorlunda. Handläggningen är normalt skriftlig och domstolen vill ogärna ha muntliga förhandlingar. Det tror jag kan upplevas negativt av många klienter.
Vad är problemet?
– Upplägget i allman domstol fungerar väldigt bra. Förvaltningsdomstolar har däremot inte samma vana att handlägga ärenden som liknar en vanlig civilrättslig tvist. Rättssäkerheten i sådana mal blir därför enligt min mening sämre i förvaltningsdomstol.
Tvisternas omfattning har också förändrats:
– Processerna har successivt blivit mycket, mycket större. Förr tvistade svenska storföretag väldigt sällan med varandra. Aven det är helt förändrat.
– Tidigare var vi ett litet samhälle där vi löste saker utan att gå till domstol. Den amerikanska traditionen har haft en inverkan på det svenska systemet. Man kan säga att Sverige har blivit större. Samhällets komplexitet och de ökade affärsvolymerna, där allt större belopp står på spel, har drivit fram det har.
Robin Oldenstam är delägare pa Mannheimer Swartling och specialiserad på skiljeförfaranden och kommersiella domstolstvister. Han säger att byrån har omkring 500 tvister som pågår samtidigt. Ett 40-tal omsätter minst en miljon kronor i årligt ombudsarvode.
– Fler och fler av dem blir energidrivna, med stora gasleverantörer och andra energibolag inblandade. Någon aktör i väst som tvistar med en annan i ost. Men det ar sällan någon svensk part med i de tvisterna.
Under första kvartalet i år registrerades 35 procent fler nya skiljetvister vid skiljedomsinstitutet vid Stockholms handelskammare, SCC. Ökningen gäller både svenska och internationella mål.
– Och det är en tydlig trend att andelen sa kallade förenklade skiljeförfaranden blir fler och fler, konstaterar Christer Danielsson.
Bland stora bolag ar tvistelösningen helt förpassad till skiljemännens sammanträdesrum. Åtminstone när de själva initierat processen.
Robin Oldenstam pa Mannheimer Swartling konstaterar:
– Vi arbetar mest med börsbolag och andra större bolag, där är avtal med skiljeklausuler en självklarhet. Sa ser det ut i Sverige i dag. När de processar i domstol är det ofta som svaranden för någon som inte har avtal med vår klient men av någon anledning vill stämma dem. Eller om stat eller kommun är inblandade.
De traditionella skälen till att välja skiljeförfarande är också viktiga for manga:
– Det går snabbare, man kan få annan kompetens. En del kan tycka att det är for dyrt, men de diskussionerna sker oftast i det abstrakta. Nar de sedan får en tvist av betydenhet så låter det ofta annorlunda.
Hur menar du?
– När man frågar ifall klienten vill göra det lite billigare genom att hoppa over något moment sa svarar de ofta i stil med ”nej, alla stenar måste vandas på. Den har tvisten ar livsviktig”. Man inte beredd att ta den risk det medför att inte vända på åtminstone de flesta stenar.
Jonas Benedictsson:
– Ett skiljeavtal är en fördel om man är fordringsägare, men inte nödvändigtvis om man är betalningsskyldig, eftersom skiljeförfaranden går så pass mycket fortare. Det går alltså fortare att få fram en dom på betalningsskyldighet och möjligheten att skjuta sin betalningsskyldighet på framtiden är mycket sämre än i domstol.
Med tanken på kostnaderna som är förenade med skiljeförfaranden, där den förlorande parten också får betala ersättning till skiljemännen, kan det bli väldigt dyrt att försöka skapa sig ett betalningsanstånd genom att tvista:
– Ett skiljeförfarande kan utan vidare dra en miljon kronor eller mer i ersättning till skiljemännen. Den kostnaden måste givetvis vägas mot fördelen att som mest få ungefär ett år ytterligare på sig att betala, vilket är den tid det normalt tar att slutföra ett skiljeförfarande.
– I ”dåliga tider” har vi tidigare och även nu sett att frekvensen av skiljeärenden sjunker något och att parterna hellre tvistar i domstol. Där tror jag att kostnaderna för skiljeförfarande spelar in.
Torgny Wetterberg påpekar en tydlig skillnad:
– En process i domstol är mycket hårdare. I skiljeförfarande är allting väldigt trevligt. Det behöver det inte nödvändigtvis vara i domstol.
Hur menar du?
– För ett ombud är det en tuffare miljö. Domstolen behöver inte nödvändigtvis vara så vänlig. Det här kan märkas även för klienterna.
– Det går mode i allting. I dag anses det vara professionellt riktigt att skriva in en skiljeklausul i avtalen. Och det finns en rad omständigheter som klienten kan tycka är fördelar med det. Man kan lösa tvisterna i hemlighet, ofta kan det finnas omständigheter som man inte vill att någon konkurrent ska få reda på. Det går snabbare och man kan själv få välja sina domare.
Länge har Sverige varit en vanlig plats för internationella skiljeförfaranden. I dag är konkurrensen stor från andra aktörer, framför allt London Court of International Arbitration.
Robin Oldenstam:
– De stora engelska byråerna är väldigt aktiva internationellt och har en viss preferens för att skriva in engelsk rätt och skiljeförfarande i avtalen. Samtidigt har många ryska oligarker blivit förtjusta i London och förlägger därför sina tvister dit. Det är orsaken till att London blivit större på internationella skiljeförfaranden. Men i takt med att handeln ökar och världen blir mer komplex så ökar tvisterna. Kakan är inte konstant. Fortfarande är det en stor mängd skiljeförfaranden som kommer till Stockholm. Så kommer det förbli, i alla fall under lång tid.
Christer Danielsson:
– En trend är att kostnaderna för ombud stiger, något som man särskilt märker i lite större internationella skiljeförfaranden. Huvudorsaken är att det blir fler och fler advokater som deltar i ärendet. Det är mycket sällsynt numera att ett ombud är ensamt. I större ärenden kan det vara fyra-fem man på vardera sidan.
– Med tanke på kostnaderna är det viktigt att noga överväga vilket case man har. Det är bättre att lägga en ordentlig penningpåse på att låta en advokat i detalj gå igenom fakta i målet och juridiken direkt i början, istället för att dra igång något efter halvdana – och billiga – förberedelser för att sedan, långt in i målet, märka att det här håller inte.
Jonas Benedictsson är inne på samma linje:
– Att processa drar stora kostnader och resurser under lång tid, vilket man ofta underskattar. Tre år senare ångrar många att de inte gjorde upp saken i utgångsläget, trots att man endast erbjöds en del av det man ville ha. Och risken finns ju dessutom att man förlorar. Juridik är ingen exakt vetenskap och i en rättegång kan nästan vad som helst hända.
Robin Oldenstam:
– Många klienter är småsnåla och gör saker själva för att spara in relativt begränsade summor. Att anlita ett ombud som bollplank kostar inte någon förmögenhet, men kan göra oerhörd skillnad i hur man positionerar sig. Om klienten redan fått en stämning på halsen, till exempel, så går det inte att manövrera så mycket längre.
Torgny Wetterberg:
– Ibland kan tvisten vara en del av den dagliga affärsverksamheten, något som man helt måste hantera. Men det kan ibland vara lätt att kasta sig in i en tvist utan att fullt ut förstå följderna. Många kan ha känslomässiga idéer om rätt och fel och då kan beslutet få konsekvenser.
– Det är viktigt att göra en riktig bedömning av var man står i tvisten, försöka bedöma alla tänkbara utfall. Att tvista kostar enorma pengar, det kan handla om en totalkostnad på tiotals miljoner.
En annan nackdel är hur man själv kan komma att påverkas känslomässigt.
– Det är med företagstvister som med privattvister, man kan inte sluta tänka på dem. Och när man tänker på tvisten så tänker man inte på något annat, och det finns förmodligen andra saker man behöver tänka på. Det stjäl uppmärksamhet, helt enkelt. Man får kanske leva med den här tvisten i fem år. Det är inte alltid värt det.
Peter Johansson/Legally Business
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
