I ett blogginlägg för webbtidningen Law Society Gazette tar Jonathan Goldsmith upp ett konkret exempel på ett engelskt fall som handlar om en man, dömd för två mordförsök, som åtalades för att ha attackerat en annan patient på det sjukhus där han avtjänade sitt straff.
Under rättegången nekades mannen rätt att föra privata samtal med sin försvarare eftersom han under hela förhandlingen var fastlåst vid två sjuksköterskor. Anledningen var att man var rädd att han skulle försöka skada sig eller begå självmord, då han tidigare uppvisat självskadebeteende.
Överklagade
Mannen överklagade senare den fällande domen med hänvisning just till att han nekats rätten att kunna samtala med sin försvarare utan åhörare.
Goldsmith hävdar att tidigare domar fastställt denna rätt. Enda undantaget är om den används för att täcka upp för ett brott.
Domstolen i fallet bedömde dock att det självskadebeteende som det fanns risk för i detta fall inte nödvändigtvis innebär att något brott begicks. Frågan blev därför om klienten ifråga ändå kan fråntas rätten till privata samtal med sin advokat på grund av de speciella omständigheterna i fallet.
Värnade klientens liv
Domstolen argumenterade att även om det inte fanns någon risk för att ett brott skulle ha begåtts så skulle det ändå ha handlat om en ”felaktig användning” av ett möte som annars skulle ha omfattats av tystnadsplikten. Rätten ansåg sig också han en skyldighet att skydda klientens liv.
Goldsmith anser dock att domstolen gjorde en felaktig bedömning och menar att advokatsekretessen bör förbli absolut. Han anser inte att undantaget som gäller för brottslig verksamhet bör utvidgas till att omfatta självskadebeteende.
Läs hela blogginlägget här.
