Den 45-årig mannen beviljades rättsskydd hos sitt försäkringsbolag i samband med en tvist med Skatteverket som gällde omtaxering efter revision.
Skatteverket hävdade att inköp och försäljningar av de fordon som mannen hade utfört var skattepliktiga medan mannen själv hävdade att det varit fråga om privata transaktioner som inte skulle beskattas.
Vann mot Skatteverket
Frågan prövades i Förvaltningsrätten i Uppsala som gick på mannens linje i sakfrågan. Däremot avslogs han begäran om ersättning för rättegångskostnader med motiveringen att kostnaderna ”så gott som uteslutande torde bero på att han inte sörjt för sin skyldighet att ha underlag för bilaffärerna”.
Mannen överklagade detta till Kammarrätten i Stockholm som – sedan Skatteverket hade vitsordat detta – beslutade att han skulle få ersättning med 20 000 kronor. Mannen ville dock ha 110 000 kronor för sina ombudskostnader.
Försäkringsbolaget nekade ersättning
Han överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd varvid domen från kammarrätten vann laga kraft.
Mannen vände sig sedan till sitt försäkringsbolag och begärde ersättning genom sin rättsskyddsförsäkring. Försäkringsbolaget avslog dock hans begäran och hänvisade till vad förvaltningsrätten och kammarrätten hade kommit fram till.
Försäkringsbolaget pekade på att det av försäkringsvillkoren framgick att försäkringen endast gällde ”nödvändig och skälig ombudskostnad vid skattetvister”.
Mannen stämde försäkringsbolaget vid Stockholms tingsrätt – som konstaterade att mannen hade rätt till ersättning för hälften av sina rättegångskostnader med avdrag för vad som redan hade utgått i kammarrätten.
Hovrätten ger försäkringsbolaget rätt
Försäkringsbolaget överklagade till Svea hovrätt som nu konstaterar att den av mannen åberopade arbetsredogörelsen för ombudskostnader på grund av dess utformning inte kan användas för att räkna ut det yrkade beloppet.
Hovrätten skriver:
”Till stöd för att ombudskostnaderna i förvaltningsrätten varit nödvändiga och skäliga har X (mannen), som anges i tingsrättens dom, åberopat en arbetsredogörelse från advokaten A. Arbetsredogörelsen är undertecknad den 16 september 2011 och omfattar tiden oktober 2009 – den 31 augusti 2011. Som framgår av tingsrättens dom har försäkringsbolaget angett att det är svårt att följa beräkningen av det yrkade beloppet med hänvisning bl.a. till utformningen av arbetsredogörelsen.”
Redogörelse bristfällig
Bland annat saknar redogörelsen uppgift om hur mycket tid som gått åt för respektive åtgärd. Den kostnadsberäkning som getts in till tingsrätten avviker dessutom från den arbetsredogörelse som kammarrätten har haft tillgång till.
Hovrätten konstaterar att en del av ombudets arbete har avsett att ta fram underlag för bilaffärerna och bevisning som sedan har avvisats av förvaltningsrätten. Enligt hovrätten har mannen dessutom själv haft viss skyldighet att se till att ha underlag för sina bilaffärer.
Även om mannen har visat att han har läs- och skrivsvårigheter anser hovrätten att han inte har visat att hans ombudskostnader varit nödvändiga – utöver den ersättning som kammarrätten redan har beviljat.
Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och går på försäkringsbolagets linje.
Mannen har haft samma advokat i skatteprocessen som i tvistemålet.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
