Var tredje vecka kommer advokaterna Lars Kruse, Carla Pantzar och Mia Sandros att svara på frågor i Dagens Juridiks Fredagspanel.
I höstens första panel avhandlar de bevisvärdet av anonyma vittnen, bristande kostnadsräkningar och ett eventuellt utvidgat krav på prövningstillstånd i brottmål.
Häng med!
Advokaterna Lars Kruse, Carla Pantzar och Mia Sandros har alla gedigen erfarenhet av arbete med brottmål.
När de medverkar i Dagens Juridiks fredagspanel kommer fokus därför att ligga på straffrätt och branschfrågor kopplade till arbetet som offentlig försvarare.
I höstens första fredagspanel avhandlas frågor om anonyma vittnens bevisvärde, försvarares kostnadsräkningar och ett utvidgat krav för prövningstillstånd i brottmål i hovrätten.
Anonyma vittnen
Förra veckan lade regeringen fram en proposition om införande av ett system med anonyma vittnen. Vi frågade panelen vilket bevisvärde de tror att den typen av vittnen kommer att tillmätas.
Lars Kruse tror att anonyma vittnen kommer att vara sällsynta i svenska domstolar.
– Jag tror att användandet av anonyma vittnen kommer att bli väldigt sällsynt då åklagarna förstår att en sådan utsaga får ett mycket lågt bevisvärde. Det rör sig mer om politik än juridik.
Mia Sandros tycker att förslaget om anonyma vittnen är ”obehagligt och helt ovärdigt en rättsstat”.
– Lågt bevisvärde, hoppas jag verkligen. För det första vilar inte förslaget på en ordentlig analys av behov, ändamålsenlighet och effektivitet. För det andra är det populistiskt. Det är en beställningsprodukt (det ursprungliga kommittédirektivet har ”beställt” ett system med anonyma vittnen, snarare än tillsatt en utredning kring lämpligheten av detta). Dessutom: själva innehållet i förslaget, hur systemet med anonyma vittnen skall vara utformat, övertygar eller lugnar inte alls. Föreställ dig att du är anklagad för ett allvarligt brott, där du riskerar flera års fängelse, och en person som du inte vet vem det är säger saker som inte alls stämmer. Det är helt omöjligt att effektivt försvara sig mot, när du inte vet vad den personen har för egna motiv för att lämna sina uppgifter. Är personen hotad? Har personen fått betalt? Är personen själv skyldig men vill skylla på dig? Väldigt obehagligt och helt ovärdigt en rättsstat.
Carla Pantzar delar uppfattningen att bevisvärdet kommer att vara lågt.
– Om ett sådant vittnesmål väl hamnar på domstolens bord så säger jag lågt. Domstolen får så begränsade möjligheter att bedöma vittnets trovärdighet och tillförlitlighet att jag föreställer mig att ingen domare kommer att vilja lägga vittnets utsaga till grund för en fällande dom. Eller en friande dom om försvaret åberopat det anonyma vittnet.
Kostnadsräkningar
Under en pågående debatt på Dagens Juridik uttryckte Bengt-Olov Horn, Lagman vid Gävle tingsrätt, att han är övertygad om att ifrågasättandet av försvararnas kostnadsräkningar skulle minska väsentligt om fler advokater ägnade lite extra omsorg åt att utforma kostnadsräkningen, och inte bara nöjde sig med en utskrift av en ganska intetsägande lista ur tidredovisningssystemet.
Lars Kruse håller med lagmannen om att det som advokat är viktigt att lägga ned tid på utformningen av räkningen.
– I tidskriften Advokaten, 2023, nr 5, blev jag intervjuad på samma tema och citerades enligt följande: ”Det verkar som om vissa advokater inte har någon ork kvar när det kommer till kostnadsräkningen”. De flesta advokater lägger ner tillräckligt tid på att utforma sin räkning på ett sätt som gör det möjligt för domstolen att bedöma skäligheten. Men några har bränt sitt krut på klientens försvar och slarvar. Ett tips är att studera NJA 2008 s. 223. Så mitt svar blir – ja!
Mia Sandros tycker att att förståelsen för försvararuppdraget kunde vara bättre bland åklagare och advokater.
– Jag vet inte om det är mer tid som krävs, men självklart skall det krävas av oss advokater att på ett tydligt och överskådligt sätt redovisa och motivera den tid vi vill ha ersättning för ur allmänna medel. Problemet är att det hos domare och åklagare inte alltid finns kunskap om eller förståelse för vad uppdraget som till exempel offentlig försvarare egentligen innebär.
Carla Pantzar
– Det finns ofta utrymme för mer omsorgsfullt och noggrant utformade kostnadsräkningar. Domstolarna ser en begränsad del av vårt arbete och det är i normalfallet enkelt att redogöra för vilka åtgärder man vidtagit och yrkar ersättning för och vid behov, även ange varför åtgärden varit nödvändig för att tillvarata klientens intressen. Jag efterlyser dock stundtals en större förståelse från domstolarna för de krav som god advokatsed ställer på oss. En klient som väljer att inte säga särskilt mycket vid en förhandling kan ha haft desto mer att diskutera med sin försvarare. Arbetet man lägger ned är inte heller enbart avhängigt misstankarna/den åtalade brottsligheten utan hänför sig också till klientens egna förutsättningar att gå igenom brottmålsprocessen.
Utvidgade PT-kravet
I våras föreslog Domstolsverket att kravet för prövningstillstånd i brottmål i hovrätten skulle utvidgas. Enligt förslaget, som presidenterna i landets sex hovrätter står bakom, ska utgångspunkten vara att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom i brottmål i mål där den tilltalade dömts till under två års fängelse.
Vi frågade panelen om de tror att förslaget kommer att drivas igenom – samt vilka konsekvenser ett sådant utvidgat PT-krav kan komma att få.
Lars Kruse är skarpt kritisk till förslagen och tror inte att en sådan ordning kommer att få några positiva konsekvenser över huvud taget för den enskilde medborgaren.
– Jag hoppas verkligen inte att regeringen går vidare med detta förslag. Det skulle i så fall innebära en mycket radikal förändring av en urgammal rätt för den dömde att få sin skuld prövad i två instanser. För den enskilde medborgaren kan jag inte se några positiva konsekvenser över huvud taget, bara negativa. Regeringen har pumpat in pengar hos polis och åklagare men förefaller ha glömt nästa kommunicerande kärl i rättskedjan, domstolarna. Se till att göra domaryrket mer attraktivt och ge domstolarna mer resurser. Vill man spara pengar bör det övervägas att införa PT för staten men inte för den dömde. Då uppnår man dessutom den moderna rättegångens mål – att få tyngdpunkten i straffprocessen förlagd till tingsrätten.
Mia Sandros är ”inte särskilt bekymrad” över förslaget om ett utvidgat PT-krav – även om hon tror att det är svårtsålt till försvarare.
– Om det kommer att införas eller inte har jag egentligen ingen uppfattning om. Men efter att ha tagit del av förslaget i dess helhet är jag inte särskilt bekymrad. Däremot tror jag att det kommer bli en pedagogisk utmaning att ”sälja in” detta till försvarsadvokater, eftersom det vid en första anblick framstår som en inskränkning i rätten till en rättvis rättegång. Ordet prövningstillstånd leder måhända tankarna till att man först måste få prövningstillståndet innan man får sin egentliga prövning. Men själva prövningen inför prövningstillstånd är ju också en kvalificerad prövning. Vad förslaget i praktiken skulle innebära är att vi försvarsadvokater skulle få lägga ner mer tid på upprättandet av själva överklagandet, och redan där tydligt förklara vad vi vill ha för ändring av tingsrättens dom, istället för att spara det till huvudförhandlingen.
Carla Pantzar skulle inte bli förvånad om förslaget blir verklighet och framhåller att det kan leda till snabbare processer. Hon varnar samtidigt för att ett utvidgat PT-krav träffar ett stort antal brott.
– Det skulle i vart fall inte förvåna mig om det införs. Hovrätterna skulle då kunna frigöra resurser till målen i vilka de kännbaraste straffen dömts ut. Dömda, frikända och brottsoffer skulle kunna få en prövning och gå vidare med sina liv snabbare. Det är positivt. Men det föreslagna utvidgade PT-kravet träffar förutom mindre allvarlig brottslighet även de allvarligaste brotten som har stora följdverkningar för de inblandade. Jag tänker exempelvis på sexualbrott där påföljden inte bestämts till fängelse eller ett tillräckligt långt fängelsestraff. Den enskildas rätt till en rättslig prövning skulle kraftigt inskränkas vilket också påverkar förtroendet för rättssystemet negativt.
