Advokaterna Thomas Bodström och Percy Bratt företräder tillsammans 32 målsäganden i det uppmärksammade Lundin-målet. Efter tingsrättens beslut om att de inte får ytterligare stöd i målet lämnar båda in ett överklagande till domstolen och förklarar att det finns risk för att mastodonträttegången kan behöva avbrytas. Det i sin tur kan betyda betydande merkostnader för statskassan.
I två och ett halvt år kommer huvudförhandlingen mot Ian Lundin, Alexandre Schneiter och Orrön Energy pågå med start den 5 september i år. Målet rör medhjälp till folkrättsbrott i Sydsudan mellan åren 1999-2003. Det handlar om en utredning som har omnämnts som den största i svensk historia. I skrivande stund har 1 449 aktbilagor registrerats i målet. Skriftväxlingarna och turerna i målet mot Ian Lundin, Alexandre Schneiter och Orrön Energy har pågått sedan 2014.
Det som diskuteras i de senaste aktbilagorna i målet är huvudförhandlingsplanen som har delats upp i tre delar. Parterna har yttrat sig om varje del. Yttrandena kan bland annat handla om att det saknas tid för försvarets genmäle efter åklagarens replik på bolagets plädering. I planeringen finns inte heller tid avsatt för hanteringen av försvarets kostnadsräkningar och så vidare.
I mitten av juni skrev Dagens Juridik om ett beslut från tingsrätten som nu överklagas av advokaterna Thomas Bodström och Percy Bratt som företräder tillsammans 32 målsäganden.
Vill ha stöttning
Målsägandebiträdena Thomas Bodström och Percy Bratt har nämligen begärt att få support av två ytterligare advokater från respektive byrå som ska förordnas som målsägandebiträden för deras respektive klienter. Tingsrätten meddelade dock att begäran avslås. Främst pekar domstolen på att kostnaderna för staten men även på att det inte finns skäl att förordna nya målsägandebiträdet så kort inpå huvudförhandling samt att något behov inte bedöms föreligga ”utifrån målsägandebiträdenas roll och uppgift i processen”.
Både Thomas Bodström och Percy Bratt ryter nu till mot domstolens besked.
De överklagar till hovrätten och hemställer att domstolen ska ändra tingsrättens beslut och förordnar två ytterligare målsägandebiträden.
Thomas Bodström understryker att detta inte kommer medföra några ytterligare kostnader för staten.
”Detta ligger i linje med att ett målsägandebiträde – likt en offentlig försvarare – har ett ansvar för att kostnaderna för uppdraget inte ska öka. Under alla omständigheter är det ändå domstolen som avgör vad som är skäligt. Vid frågan om eventuell substitution uppstår vanligtvis frågan till försvarare eller målsägandebiträden om det kommer medföra några merkostnader, vilket är en rimlig fråga att ställa. Precis som beträffande frågor vid substitution kan samma utfästelse göras om att ett förordnande av ytterligare ett målsägandebiträde inte kommer att medföra några merkostnader”, skriver han i överklagandeskriften.
Rättegången kommer pågå till 2025
Vidare uppger han att anledningen till att begäran kommer nu när rättegången är utsatt beror på att det är först nu som man kan få en överblick över omfattningen av den kommande rättegången, men också för att rättegången trots flera förseningar nu faktiskt förefaller att bli av.
”Om man accepterar att åta sig ett uppdrag är naturligtvis en given princip att man då ska kunna fullfölja uppdraget till dess slut. Men den principen kan inte gälla utan undantag. Jag blev förordnad 2015. Rättegången kommer att pågå till åtminstone 2025. Vid tiden för förordnandena då jag tackade ja till uppdraget fanns det inte någon anledning att tro att tidsutdräkten skulle bli så här omfattande”, skriver Thomas Bodström.
Vidare menar han att det inte går att göra utfästelser om vad som ska hända tio år framåt i tiden, inte heller att man ska vara bunden av ett uppdrag i mer än ett decennium.
”Att man behöver avbryta ett uppdrag kan handla om karriärsbyte, pension eller hälsan. Men oavsett orsak kan ingen vara bunden av ett uppdrag som pågår i mer än ett decennium”.
Han poängterar att eftersom det inte blir några merkostnader för staten finns det inga nackdelar att förordna ytterligare målsägandebiträden.
”Faktum är att tingsrättens beslut däremot kan föranleda att statens kostnader ökar samt föranleder andra olägenheter”, skriver Thomas Bodström.
Han tillägger:
”För den händelse att någon av oss målsägandebiträden kommer att bli sjuk kommer rättegången att behöva avbrytas. Om det skulle bli ett längre avbrott finns det stor risk att rättegången ska tas om. Mot bakgrund av att advokat Bratt och jag tillsammans har 31 klienter finns det inte någon automatisk möjlighet att överta ansvaret för respektive advokats klienter. Redan 15 klienter är egentligen alldeles för många”.
Kan betyda merkostnader för statskassan
Även advokat Percy Bratt har liknande motiveringar i sitt överklagande.
Han uppger att det är ”inte realistiskt att anta att vi två målsägandeombuden skulle hålla oss friska under en rättegång som ska pågå under två och ett halvt års tid. Det finns därmed överhängande risk att det blir ett längre avbrott i förhandlingen eller att rättegången måste tas om. En stor sårbarhet som inte gäller för övriga parter och rätten. Vid ett dubbelt förordnande säkerställs att en advokat väl insatta i målet kan företräda mina klienter på ett adekvat sätt om jag vid något tillfälle är förhindrad att närvara”.
Även han pekar på att det blir för mycket för en av ombuden att företräda samtliga 32 målsäganden om någon av ombuden blir sjuka. Han menar att det även finns en uppenbar risk att klienter ”med fog skulle känna sig otrygga och motsätta sig ett sådant arrangemang”.
Han menar även att ett längre avbrott eller ett behov att ta om hela rättegången skulle kunna innebära ”mycket betydande merkostnader för statskassan”.
Båda målsägandebiträderna vill att åklagaren i målet ska yttra sig i den aktuella frågan.
