DEBATT/REPLIK – av advokaten Thomas Olsson, advokatbyrån Fria advokater
I en debattartikel den 22 mars 2017 här på Dagens Juridik har advokaten Sargon de Basso med flera riktat eine grausambe salbe mot den svenska yttrandefriheten. Författarnas slutsats är att skyddet för yttrandefriheten strider mot ”både vår grundlag (sic!), Europakonventionen och de internationella människorättstraktater som svenska staten har ratificerat”.
Om man bortser från den något oklara innebörden av ”människorättstraktater”, så verkar det som om författarna anser sig ha blottlagt en grundläggande brist i vårt demokratiska samhälle.
Författarna driver tesen att ”mediebolagen” gynnas av lagstiftningen, eftersom det är så svårt att få någon fälld för brott mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Redan här kan det finnas skäl att påpeka att det inte är ”mediebolagen” som åtalas för sådana brott, utan (vanligtvis) den ansvarige utgivaren. Författarna förefaller därför mena, som en underförstådd premiss, att ”mediebolagen” tjänar på att det är svårt att få en ansvarig utgivare dömd för förtal.
Artikeln speglar knappast några djupare insikter hos författarna i ämnet och symptomatiskt nog saknas helt resonemang om hur det fria ordets värde för ett demokratiskt samhälle ska vägas mot ”mediebolagens” intressen, vad de nu än är.
Det går inte av artikeln att utläsa hur du och jag som medborgare i det demokratiska samhället skulle vara betjänta av att det fria ordet begränsas på grund av att ett eller flera ”mediebolag” tänjer på yttrandefrihetens gränser.
Debattartikeln publiceras i en tid när media utsätts för allt mer aggressiva angrepp med hänvisning till sådant som ”fake news” och ”alternativa fakta”. I så måtto ligger artikeln helt rätt i tiden och det som är intressant med artikeln är den underförstådda samsyn med läsaren som författarna verkar utgå ifrån, nämligen att ”mediebolagen” har ett intresse av att förtala (vissa) personer.
Hur det här intresset ser ut och vilka ”mediebolag” som avses anges inte och inte heller vilka personer som utsätts för dessa, av Justitiekanslern och lagstiftaren sanktionerade, övergrepp redovisas i artikeln. Vad det än är artikelförfattarna pratar om, och vilka som avses, så tror jag att varje ”mediebolag” värt det namn som författarna avser skulle veta hur artikel borde rubriceras: Advokater rasar mot det fria ordet!
Vad gäller författarnas slutsats om att den svenska ordningen strider mot ”både vår grundlag (sic!), Europakonventionen och de internationella människorättstraktater som svenska staten har ratificerat”, så kan vi förhoppningsvis se fram emot ett svar på det inom en snar framtid. Det är ju allmänt känt att Sargon de Bassos klient, ett utpekat nättroll, nyligen förlorade en tryckfrihets- och yttrandefrihetsprocess mot Expressen.
Om den processen kännetecknades av endast en bråkdel av de brister som framhålls i artikeln, så får vi väl utgå från att Sargon de Basson förbereder en talan i Europadomstolen. Det förefaller ju närmast vara ett öppet mål.
Ja, jag vet. En process i Europadomstolen är oerhört tidskrävande utan möjlighet att få ersättning för arbetet, men principer kostar, och en principfast man är alltid beredd att betala priset. Såvida han inte som Groucho Marx förklarar att det här är mina principer, och kostar dem så har jag andra.
Läs också:
”Mediebolagens tryckfrihet går ut över den enskildes rättssäkerhet – ändra grundlagen”
