Ursprungligen publicerad i Legally yours 6/2008
Målet i rättssal sex i Södertörns tingsrätt kretsar kring ett uppslitande familjebråk. För Johan Erikssons del bjuder den dock på en ny infallsvinkel. Han sitter nämligen i åklagarstolen. Hans klient är häktad, åtalad för bland annat olaga hot. Eftersom mannen bedöms som farlig har målsäganden begärt att han ska sitta så nära utgången som möjligt.
– Därför har vi bytt sida vilket är en intressant erfarenhet. Åklagarna får sitta på mycket bättre stolar. Den här är nästan som en fåtölj. Annars sitter man sex timmar om dagen på något mer pinnstolsliknande.
Under förmiddagen har Johan Eriksson förhört sin klients styvmamma om vid vilka tillfällen som olika konflikter ska ha kulminerat. Han tycker att många omständigheter är alltför diffusa. I maklig takt återkommer han till datum. Skedde polisanmälan direkt efter det påstådda hotet, eller två månader senare?
– Min klient har suttit häktad i två veckor. Det här målet kan få oerhört stora konsekvenser för honom, åklagaren har begärt stor sökning.
Förhandlingen är beräknad till en heldag. Johan Eriksson befinner sig i rätten omkring fyra dagar i veckan. Han upplever att arbetsbelastningen blir hårdare – och med den nya rättegångsordningen befarar han att utvecklingen kan accelerera.
– Traditionellt är försvarsadvokater ganska passiva i rätten. Åklagaren har bevisbördan och om den inte uppfylls så ligger man lågt. Men om vittnen inte har åberopats i tingsrätten så ska de nu kunna bli avvisade i högre instans. Hovrätten kommer inte längre vara någon livlina. Följden är att vi advokater måste bli mycket mer aktiva. Arbeta med slaskar och sidomaterial. Vara mer på hugget. Att fler advokater blir mer aktiva är naturligtvis något positivt. Men generellt så är de här förändringarna katastrofala.
Vad tänker du på?
– Bara häromåret hade vi ju en debatt om att många oskyldigt dömda sitter på fängelserna. Ska man hitta någon linje i de fallen så har det oftast funnits någonting i de utredningarna men som inte kommit fram på grund av arbetssituationen. Nu, när de övre instanserna bara ska ägna sig åt överprövning, så försämras möjligheterna att rätta till sådana misstag. Dessutom förväntar de sig att det ska leda till besparingar. Men det kommer att krävas större aktivitet från vår sida, därmed också fler arbetstimmar föreställer jag mig. Jag har svårt att se hur det ska leda till besparingar.
– Ibland får rättssäkerheten stryka på foten bara för att det ska gå fort. Tingsrättsförhandlingarna har ofta rejäla brister. Både förhör och tekniska utredningar kan vara dåligt genomförda och präglade av en alltför tidig uppfattning om vem som är skyldig. Sen har man handlagt ärendet därefter. Och domstolarna har en tendens att acceptera de här bristerna.
Hur menar du?
– Domare och åklagare tror ofta att de är så ruskigt rutinerade att de bara genom att iaktta och lyssna på människor kan avgöra vad som är sant och falskt. Som advokat inser man ju att det där är omöjligt. Genom åren har man blivit gruvligt lurad av klienter. Efter domen kan någon man har trott på säga att ”det här gick ändå ganska bra, jag är ju skyldig”. Och vice versa.
Stämningen var laddad inför tingsrättsförhandlingen i Stureplansmålet. Med rak rygg, sida vid sida med klienten Tommy Zethraeus, närmade sig Thomas Martinson dörren in till rättssalen. Där inne satt redan målsägandebiträdet Johan Eriksson.
– Trots den vägg av hat som mötte honom lyckades Martinson visa att det här, det är min klient. Jag har svårt att sätta fingret på vad han exakt gjorde. Men jag minns att jag tyckte det var strongt gjort.
Att tydligt visa solidaritet med sin klient är enligt Johan Eriksson ytterst värdefullt för en försvarare.
– Vi biträder ofta de allra mest utsatta. Då måste man kunna visa att man är karl nog att stå på deras sida, även om ingen gillar dem. Det är något som kan få en domstol att börja tänka, och lyssna lite extra.
Som målsägandebiträde kunde Johan Eriksson studera, och analysera, de mest erfarna brottmålsadvokaterna.
– Jag längtade ju efter att bli en av dem och sög in så många intryck som möjligt. Peter Althin, till exempel, har ett sätt att presentera sin klients intressen som skiljer sig från alla andras. Han har viss hjälp av sitt höga röstläge. Vid ett tillfälle sa han ”min klient har över huvud taget aldrig befunnit sig på den här platsen!” på ett sätt som genast skickade hela skiten tillbaka till åklagaren.
Henning Sjöström beskriver han som en personlig idol.
– För mig är Henning en levande legend, advokaternas advokat. Han kunde alltid kosta på sig lite mer riskfyllda saker än andra.
Claes Borgström är en annan förebild.
– Han är mer den akademiska typen, samtidigt som han kan vara en slugger. Alla har olika stilar. Själv har jag alltid försökt ta intryck, men jag vill inte härma någon.
Åtta år efter Stureplansrättegången fick Johan Eriksson själv försvara en av förebilderna, Thomas Martinson. Advokaten var åtalad för att hjälpt just Tommy Zethraeus att tvätta 1, 5 miljoner kronor i en bank i Luxemburg. Pengarna skulle ha varit ett rånbyte. Thomas Martinson friades i tingsrätten.
– Det där var ett speciellt mål. Ungefär som för en kirurg att operera en kirurg. Men Martinson var en fantastisk klient, han la sig aldrig i.
Vad betydde det här målet för ditt marknadsvärde?
– Det var säkert betydelsefullt. Många klienter har känt igen mig därifrån, de tar det som ett tecken på att man är bra.
På Björn Rosengrens advokatbyrå var brottmålen få – och ända sedan juristlinjen hade Johan Eriksson varit övertygad om att det var brottmål han ville ägna sig åt. Styckmordsmålet i Stockholms tingsrätt var en viktig influens.
– Jag lockades av spelet i rättssalen, säger han.
Därför såg han bara en lösning – att dra in brottmålen på egen hand.
– Jag anmälde mig till alla domstolslistor man kan tänka sig. I länsrätten lyckades jag få många mål, redan innan jag blivit advokat, berättar han
Att åta sig LVU- och LVM-mål var ett sätt att bygga upp erfarenheten.
– Det blev en naturlig väg in i den här världen. På så sätt blev jag kompis med många brottmålsadvokater. Rätt som det var blev någon av dem dubbelbokade, på så sätt lyckades jag komma in på brottmål.
Efter hand väntade allt mer krävande arbetsuppgifter.
– Jag glömmer aldrig första gången åklagaren pläderade för att min klient skulle få livstids fängelse. Det liksom klang till i mig. Jag kände att det var slut på leken. Sedan dess har jag hunnit höra de där orden ett antal gånger. För mig illustrerar de vad som är bäst – och allvarligast – med det här jobbet.
Men den här utvecklingen var inte okomplicerad. På byrån behövdes Johan Eriksson till andra uppgifter.
– Björn Rosengren var förstående, han insåg att det här var min grej. Men allt eftersom målen blev mer och mer uppmärksammade så gick det inte att kombinera. Vid ett tillfälle hade jag till exempel en klient uppe på byrån som stal plånboken från en ganska känd affärsman. Situationen blev besvärlig.
1999 startade han en egen byrå tillsammans med Lars Arrhenius. Tanken var att specialisera sig på uppdrag som försvarare.
– Jag bestämde mig, nu är jag brottmålsadvokat. Tackade nej till alla andra uppdrag och tänkte att ”nu får det bära eller brista”. Lika lite som Vinge åtar sig brottmål så skulle vi syssla med annan juridik.
Under 2009 kommer Johan Eriksson och hans kollegor att skildras i en ny realityserie i TV4. Titeln blir densamma som byrånamnet: Försvarsadvokaterna. Programmet görs av produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn som tidigare har producerat bland annat ”I en annan del av Köping”. Men att släppa in TV-kameror på byrån var inget självklart beslut.
– Vi diskuterade ganska länge internt innan vi kom fram till att vi vill ge en ärlig bild av vad försvarsadvokater håller på med. Det finns så många missuppfattningar, som att vi skulle vara någon slags kvartsgangstrar som smäller ihop historier åt klienterna.
Att synas i TV kommer rimligen leda till att byrån blir mer efterfrågad. Spelade det in i beslutet?
– I vår bransch handlar marknadsföring naturligtvis om att ha rätt mål och synas som advokat. Jag vet ju att om jag har intervjuats i TV, om det så bara är tolv sekunder i Rapport, så är det oftast någon som söker en som advokat morgonen därpå.
Men han förväntar sig inte uteslutande positiva reaktioner. Bland annat skildras när Johan Eriksson hjälper massmördaren Mattias Flinks att försöka få sitt straff tidsbestämt, och när hans kollega Björn Sandin företräder en av de åtalade i Kungsholmsmålet.
– En del tittare kommer kanske tycka att många av våra klienter inte förtjänar något försvar.
Den två meter långe holländaren hade knivhotat sig ut ur Kronobergshäktet. Efterlysningen var väl spridd bland Stockholms poliser. En spanare, som gjorde sin andra dag i gatulangningsgruppen, var säker på att han fått syn på rätt person och skuggade den misstänkte in i parkeringshuset Elefanten. Han närmade sig den misstänktes bil, slet upp dörren.
– Då gör den där killen en misstänkt rörelse, berättar Johan Eriksson. Polisen skjuter honom. Kaos utbryter och radion funkar inte. Av en slump kommer ett helgledigt polisbefäl förbi, han hade handlat på Åhléns, och lyckas få ordning på situationen. Senare visade det sig att polisen hade tagit miste, det var inte den efterlyste.
Polisen dömdes för grov misshandel och förlorade jobbet. Johan Eriksson, ännu utan advokattitel, tog över uppdraget.
– Han hade drivit en process i AD om att han inte borde skiljas från sin tjänst. Jag hjälpte honom med att ta fallet till HD.
Johan Eriksson argumenterade att polisen agerat i putativt nödvärn, han uppfattade situationen som att han var i nöd och borde därför ha fått behålla jobbet. Högsta domstolen beviljade resning.
– Det där var ett bra mål, en startpunkt för karriären. Det bildade något av en nisch för mig, att försvara poliser. Då var det här en snackis bland poliser, det är det kanske fortfarande. Ett kvitto på att man ska tala sanning om vad som har hänt i en situation. Att man faktiskt kan göra fel även som polis utan att riskera jobbet.
Du har sagt att det inte finns organiserad brottslighet i Sverige, hur menar du då?
– Visst finns det organisationer som innehåller personer som är kriminella. Men vi har ingen maffia, som har så mycket pengar och inflytande att de blir som en stat i staten. I Sverige behöver vi aldrig tveka om vilken sida polismästaren står på. Men här förstorar myndigheterna bilden av organiserad brottslighet. För en tid sedan tog jag del av en undersökning om vilka brott invånarna i några stockholmsförorter störde sig mest på. ”Buskörning med mopeder” toppade listan. ”Misshandel”, ”våldtäkter” och ”illegalt spel” kom långt ner. Den sammanfattande bilden var att polisen oftare borde patrullera på torget. Så här har allmänheten en annan uppfattning än politikerna.
Dokumentären om den mytomspunne maffiaadvokaten Oscar Goodman fascinerade Johan Erikssons klient. I filmen visade Goodman, som då slutat som advokat för att bli borgmästare i Las Vegas, upp två stålkulor som han fått i present av en nöjd uppdragsgivare.
– Det var någon form av hedersbetygelse. Min klient ville tydligen göra samma sak för mig. Du har också ”balls of steel” sa han och gav mig två kulor. Men de är väl inte av stål, kanske, det är någon slags plingplongkulor som han hade köpt på Indiska.
Han säger sig ha växt in i en attityd att alltid ställa upp för klienten.
– Att stå på den enskildes sida och fajtas för det. Jag måste känna att klientens sak också är min, känna att jag alltid har gjort mitt bästa. Alla mina klienter är väl inte oskyldiga, de flesta är väl inte det. Så är ju systemet. Men jag hoppas att de känner att de fått sin sak prövad på bästa sätt.
I Södertörns tingsrätt riktar Johan Erikssons klient en mörk blick mot åklagaren. Hon har just ifrågasatt hans hårda tonläge. Varför hade han uttryckt sig så hårt mot sin pappa?
– Jag är en buffel. Precis som Göran Persson, och han var ju statsminister, konstaterar klienten.
Johan Eriksson tittar snabbt upp mot domarna. När han sedan tar över förhöret gör han det utan nedskrivet manus.
– Det blir bättre om man låter sig inspireras än att tänka ut frågorna i förväg. Men, visst, är det 20 åtalspunkter så är improvisationsutrymmet begränsat. Men i alla mål finns det en invändning som måste göra. Det gäller bara att hitta den.
Hur har du utvecklats i försvararrollen?
– När jag var yngre var jag mycket ettrigare. Nu tror jag att den mer försiktiga stilen kan vara ganska bra. Med åren har jag blivit lite coolare, men också lite kräsen. Har man just haft ett spännande mord och sedan går vidare med en rattfylla, där klienten kanske till och med har erkänt, så kanske man känner att man behöver ta ett extragrepp för att tända till. Det där är inget bra. Alla mål är lika viktiga.
Hur tänder man till?
– Man lyssnar på klienten. Träffar den som erkänt den där rattfyllan. Man hittar något som engagerar. Han kanske berättar att han har alkoholproblem och kanske känner man då att ”den här killen ska inte ha fängelse, han ska ju ha skyddstillsyn!”. Och sen är man i gång igen.
Fakta:
Namn Johan Eriksson
Ålder 44
Familj ”Två grabbar och en fru”
Senaste bok Madame Terror av Jan Guillou
Senaste film James Bond-filmen Leva och låta dö.
Favoritlag Djurgården
Text: Peter Johansson
