Ett företag anlitade i början av 2013 en advokatbyrå i ett ärende som gällde en fastighet som företaget äger. Uppdraget krävde viss specialkompetens om bland annat strandskyddsfrågor.
Enligt det avtal som upprättades mellan företaget och advokatbyrån skulle den anlitade advokaten erhålla ett timarvode på 2 700 kronor.
Efter att ha slutfört sitt uppdrag fakturerade advokatbyrån företaget med ett belopp på sammanlagt cirka 90 000 kronor. Av detta belopp betalade företaget dock endast 25 000 kronor.
Advokatbyrån stämde sin klient och begärde full betalning av fakturorna.
Klienten, å sin sida, bestred kravet och hävdade bland annat att det fakturerade arvodet var oskäligt högt eftersom en stor del av det nedlagda arbetet skulle ha varit onödigt och saknat rättslig analys.
Klientens uppfattning redovisas i tingsrättens dom:
”Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode ska beaktas att K (klienten) inte var klagoberättigad i ärendet om strandskyddsdispens. Advokatfirmans rådgivning har saknat rättslig analys. Advokatfirman har vidare agerat försumligt. Det var försumligt av advokatfirman, som har utgett sig för att vara specialister på strandskydd, att inte utreda frågan om bolagets klagorätt före det att advokatfirman överklagade kommunens beslut. Trots att K inte var berättigad att överklaga kommunens beslut har advokatfirman lagt ner väldigt mycket tid på frågan om strandskyddsdispens. Detta arbete har varit till ingen nytta, vilket advokatbyrån borde ha insett.”
Företaget hävdade att frågan strandskyddsdispens dessutom skulle prövas av länsstyrelsen inom ramen för en anmälan om olovlig vattenverksamhet enligt miljöbalken. Även av det skälet var advokatbyråns arbete om strandskyddsdispens utan nytta, enligt företaget.
Advokatbyråns uppfattning redovisas också i domen:
”Länsstyrelsens beslut från den 25 juni 2013 innebar endast att K saknade klagorätt avseende svajbojarna på fastigheten X. Länsstyrelsens tolkning av kommunens beslut var dessutom mycket svår att förutse. Advokatfirman har även utfört rättslig analys avseende bl.a. K:s överklaganderätt. Efter länsstyrelsens beslut har K erhållit en ny sakprövning hos kommunen avseende strandskyddsdispens för övriga svajbojar. Nedlagt arbete på frågan strandskyddsdispens har därmed varit till nytta för K. Arbetet som har lagts ner på frågan om strandskyddsdispens har även kommit till användning i tillsynsärendet om vattenverksamhet. Det ärendet pågår fortfarande och det kan därför inte nu bedömas om länsstyrelsen kommer att vidta åtgärder mot svajbojarna.”
Tingsrätten konstaterar nu att det är ostridigt att advokatbyrån under åtta månaders tid har lagt ner totalt cirka 27 timmar på uppdraget – någonting som enligt tingsrätten knappast har varit fråga om en överarbetning av ärendet.
Tingsrätten slår också fast att advokatbyrån löpande har stämt av med företaget och fått de vidtagna åtgärderna godkända.
Tingsrätten anser dessutom att den anlitade advokaten på ett tillförlitligt sätt har berättat om de överväganden som har legat bakom åtgärderna. Tingsrätten anser därför att den juridiska rådgivningen varken har saknat rättslig analys eller brustit i kvalitet. Tingsrätten går därmed på advokatbyråns linje fullt ut.
Företaget döms också att ersätta advokatbyråns rättegångskostnader med 47 000 kronor.
Foto: Jessica Gow/TT
