Advokatbyrån utförde mellan åren 2001 och 2013 juridiska tjänster åt ett bolag men endast en del av arbetena fakturerades direkt.
I slutet av varje år skickades en så kallad årssammanställning till bolaget där byrån redovisade nedlagt arbete under perioden och kvarstående skuld. Enligt advokatbyrån hade parterna valt denna metod eftersom bolaget inte alltid hade pengar att betala direkt.
Hade reklamerat
År 2014 uppstod en tvist mellan parterna om bolagets betalningsskyldighet gentemot advokatbyrån. Byrån hävdade att bolaget skulle betala för de icke-fakturerade arbeten som tagits upp i årssammanställningarna och för utestående fakturabelopp inklusive dröjsmålsränta.
Byrån ville också att bolaget skulle betala upplupen ränta på en del av en faktura från år 2002 som enligt en överenskommelse hade kommit att betalas i omgångar och varit helt betald först år 2014. På fakturan angavs att dröjsmålsränta utgår med 2,0 % per månad.
Bolaget motsatte sig betalningsskyldighet och hävdade att samtliga utförda arbeten var betalda och att utestående fakturor och årssammanställningar hade reklamerats.
Advokatbyrån stämde bolaget vid Stockholms tingsrätt som nu konstaterar att advokatbyrån har haft rätt att redovisa vissa arbeten i årssammanställningar i stället för att fakturera dem direkt.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”Förhållandet ger ett starkt stöd för Advokatbyråns påstående att Bolaget har saknat medel för att genast betala för utförda tjänster. Det visar också att det har funnits motiv för Advokatbyrån att årligen sammanställa byråns anspråk på ersättning för arbete och samtidigt redovisa föreliggande skuldförhållande, i stället för att fakturera Bolaget löpande. Advokatbyrån har oemotsagd redovisat de negativa konsekvenserna som en sådan fakturering skulle ha fört med sig.”
Rätten till betalning kvarstår
Det faktum att advokatbyrån inte har fakturera merparten av sitt arbete direkt kan därför enligt tingsrätten inte leda till att rätten att göra anspråk på betalning skulle ha fallit bort.
Tingsrätten skriver dessutom:
”Advokatbyrån får på ett övertygande sätt anses ha visat att sammanställningarna har skickats till Bolageti anslutning till deras upprättande. Mot Bolagets mer eller mindre svepande totala förnekande har Advokatbyrån också förmått övertyga om att Bolaget har nåtts av sammanställningarna.”
Tingsrätten skriver också:
”Genom att i respektive årssammanställningar ha redovisat den vid året kvarstående skulden har Advokatbyrån förhindrat preskription.”
347 747 i rättegångskostnader
Reklamationen av utestående fakturor och årssammanställningar har skett först under hösten 2014 – knappt ett år efter att de sista fakturorna ställts ut – vilket inte uppfyller kravet på reklamation utan oskäligt uppehåll.
Avslutningsvis konstaterar tingsrätten att årssammanställningarna inte i sig kan grunda någon rätt till dröjsmålsränta. Ränta ska dock utgå på utestående fakturor och även på det belopp som avsett avbetalningsfakturan eftersom bolaget inte har visat att överenskommelsen om avbetalning även innefattade en befrielse från skyldigheten att betala ränta enligt vad som framgått av fakturan.
Tingsrätten dömde bolaget att betala totalt 1 217 952 kronor plus ränta till advokatbyrån och byråns rättegångskostnader på 348 747 kronor.’
