Sommaren 2013 biföll förvaltningsrätten i en dom den kommunala socialnämndens ansökan och fann att en idag 17-årig pojke skulle vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Nämnden beslutade senare att 17-åringen skulle placeras på ett visst slutet ungdomshem som specialiserar sig på pojkar med svår psykosocial problematik, kriminalitet och missbruk.
Förvaltningsrätten avslog senare överklagande från pojkens mamma, som ansåg att vården skulle ges på ett öppet ungdomshem, för att möjliggöra skolgång och kontakt med familjen.
Den advokat som varit förordnad som offentligt biträde för pojken i placeringsmålet yrkade i förvaltningsrätten ersättning för 7,7 timmars arbete, 9,8 timmars tidsspillan samt vissa utlägg.
Utläggen och i princip all tidsspillan avsåg en resa som biträdet förtagit för att träffa pojken på ungdomshemmet.
Förvaltningsrätten betonade att advokaten varit offentligt biträde även i vårdmålet och därför fick anses ha varit ”väl förtrogen med pojkens grundläggande förhållanden”.
Målets beskaffenhet och omständigheter var enligt rätten inte heller av den arten att ett besök på ungdomshemmet varit nödvändigt, utan det hade varit tillräckligt att till exempel talas vid över telefon.
Den del av ersättningsyrkandet som avsåg besöket på ungdomshemmet avslogs därför och advokaten tillerkändes drygt 13 000 kronor istället för yrkade drygt 29 000.
Kammarrätten ändrar nu underinstansens beslut och bifaller biträdets ersättningsyrkande fullt ut.
Domstolen betonar att det handlat om en ingripande åtgärd mot en knappt 17-årig pojke som dessutom särskilt uttryckt starka önskemål om att få träffa sitt biträde personligen.
Vid den muntliga förhandlingen i förvaltningsrätten närvarade pojken dessutom endast via videolänk och han kunde därför inte träffa biträdet då.
Enligt kammarrätten måste ett personligt möte under dessa omständigheter anses ha varit nödvändigt för att tillvarata 17-åringens intressen och ersättningsyrkandet ska därför bifallas.
Foto: TT
