Advokaten hade haft ett uppdrag som offentligt biträde i ett mål om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Advokaten hade begärt ersättning för 24 timmars arbete med Förvaltningsrätten i Stockholm gav henne bara ersättning för 20 timmar. Enligt förvaltningsrättens beslut stod det klart att advokatens klient hade velat ta hennes tid i anspråk i betydligt större utsträckning än nödvändigt för att hon skulle kunna fullgöra sitt uppdrag.
Advokatens sak att begränsa
Förvaltningsrätten ansåg att det fick anses åligga ett offentligt biträde att försöka begränsa sådan tidsåtgång.
Enligt förvaltningsrätten hade advokaten lagt ner mer tid än vad som är rimligt i förhållande till uppdragets art och omfattning och att hon fick anses skäligen tillgodosedd med ersättning motsvarande 20 timmars arbete.
”Felaktigt behandlad av samhället”
Advokaten överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm. Advokatens version framgår av kammarrättens dom:
”Huvudmannen i aktuellt mål är mycket speciell och har varit mycket krävande… Huvudmannen har krävt mycket tid och hon har förklarat för honom vad som är relevant och vad som inte är det. Från första början har han uppgivit sig vara felaktigt behandlad av samhället, inte minst av socialförvaltningen och handläggaren i LVU-målet. Han har påtalat sitt dåliga mående och behovet av hennes stöd vid flera tillfällen.”
”Huvudmannen har ofta ringt henne, ibland flera gånger om dagen. Samtalen har varit långa och det har varit svårt att begränsa honom. Då hon försökt begränsa honom har de vid upprepade tillfällen hamnat i något som närmast har liknat gräl. Diskussionerna har lett till att huvudmannen avslutningsvis bekräftat sitt förtroende för henne och uppgett att han inte vill byta offentligt biträde… Det har varit en balansgång att agera professionellt, att begränsa huvudmannen och samtidigt ta tillvara dennes intresse på bästa sätt.”
Ska inte riskera att inte få betalt
Advokaten har i kostnadsräkningen till förvaltningsrätten specificerat de åtgärder som vidtagits. Av specifikationen framgår att arbetet har varit tidskrävande och att det har haft ett visst ”kurativt inslag” – någonting som kammarrätten tar fasta på.
Kammarrätten skriver:
”Trots att det i första hand är arbete av juridiskt slag som kan ersättas kan även så kallat kurativt arbete ge rätt till ersättning då sådant arbete i vissa fall kan anses få positiva effekter på den fortsatta hanteringen av den rättsliga angelägenheten. I praxis då kurativt arbete har ersatts har det varit fråga om fall då det i det enskilda fallet har funnits svårigheter på grund av fysiska och psykiska påfrestningar som klienten utsatts för till följd av motpartens beteende (NJA 1986 s. 642).”
Kammarrätten fortsätter:
”I RÅ 1981 2:54 som rörde omhändertagande av barn uttalade Högsta förvaltningsdomstolen att det i sådana mål ofta aktualiseras frågor av ekonomisk, social eller annan art som har sådant samband med den aktuella situationen att det ter sig rimligt att biträdet i viss utsträckning ställer sig till förfogande för rådgivning och upplysning även i sådana frågor, utan att riskera att inte få ersättning för denna hjälp.”
Nödvändigt för uppdraget
Enligt kammarrätten får det arbete som advokaten lagt ner, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet, anses ha varit nödvändigt för att ta tillvara klientens rätt.
Kammarrätten anser att advokaten, enligt rättshjälpslagen, har rätt till ersättning för allt det arbete som hon har begärt ersättning för.
Foto: DJ
