Kronofogden vände sig till Växjö tingsrätt och begärde att advokaten som var förordnad som konkursförvaltare skulle entledigas från sitt uppdrag. Orsaken var att Kronofogden ansåg att en kollega till konkursförvaltaren – en annan advokat på samma byrån – tidigare hade biträtt en bank i ett fastighetsärende.
Banken var en prioriterad borgenär i konkursen och förvaltaren skulle enligt kronofogden därmed anses vara jävig i konkursärendet.
Kronofogdens uppfattning framgår av tingsrättens protokoll:
”Det föreligger jäv i enlighet med huvudregeln i 7 kap. l § konkurslagen. A2 (konkursförvaltarens advokatkollega), som är kollega till förvaltaren, har tidigare biträtt Sparbanken Eken i ett ärende som inleddes i december 2010 och avslutades i december 2013. Eftersom jäv smittar mellan kollegor på en advokatbyrå får även förvaltaren anses jävig. Det faktum att störste berörde prioriterade borgenären i konkursen nyligen varit klient på advokatbyrån innebär att det typiskt sett kan anses föreligga en beaktansvärd risk för att förtroendet för förvaltarens opartiskhet rubbas.”
Konskursförvaltaren – som för övrigt hade den advokatkollega som enligt Kronofogden skulle utgöra ”grundproblemet” som ombud vid förhandlingen – förnekade att det handlade om jäv.
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att något närståendeförhållande inte förelåg, att det så kallade bankundantaget inte var tillämpligt och jävsbedömningen skulle göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet.
Tingsrätten skrev:
”Jävsgundande förhållanden avseende en viss förvaltare behöver inte enbart beröra honom själv utan kan även gälla andra, t. ex. kollegor till honom på den advokatbyrå där han arbetar. Det måste dock anses tillåtet att i vissa fall göra avsteg från huvudregeln, särskilt då bindningen är svag (prop. 1988/89:31 s. 13).”
Tingsrätten skrev:
”I förevarande fall uppgår bankens fordringar i konkursen till ca 28,9 miljoner kronor. Konkursboets nu beräknade tillgångar uppgår till ca 4, 7 miljoner kronor. Banken får således anses vara den dominerande fordringsägaren. Fördelningsfrågan får emellertid anses vara relativt okomplicerad då bankens fordringar är förenade med särskild förmånsrätt enligt 5-6§§ förmånsrättslagen (1970:979) och dessa säkerheter överstiger nu angivna tillgängliga tillgångar väsentligt. Förvaltarens möjligheter att påverka utdelningen i konkursen får därmed anses vara ytterst begränsade. Det har inte heller framkommit något som talar för att det fitms motstridiga intressen mellan borgenärerna i konkursen.”
Tingsrätten pekade också på att det tidigare ärendet varit avslutat och hade gällt ett helt annat juridiskt område och inte haft någon koppling till konkursen.
Trots att omständigheten som kronofogden framfört i och för sig kunde tala för att det skulle föreligga en risk för att förvaltarens opartiskhet kunde rubbas ansåg domstolen, mot denna bakgrund, att risken inte kunde anses vara beaktansvärd. Kronofogdens yrkande avslogs därför.
Domen överklagades till Göta hovrätt som nu gör samma bedömning som tingsrätten och fastställer beslutet.
Foto: DJ
