I december 2008 försattes ett aktiebolag i konkurs och advokaten från Skåne utsågs till konkursförvaltare. Skatteverket var en av borgenärerna i konkursen.
Advokaten kom fram till att två låneåterbetalningar på sammanlagt 1 538 000 kronor – som bolaget hade gjort till ett annat av ägarens bolag och till ägarens far – kunde bli föremål för återvinning.
Sedan advokaten krävt återvinning av betalningarna och kraven hade bestritts ingick han en förlikning med båda de så kallade ”återvinningssvarandena”. Enligt förlikningsavtalet skulle de ”solidariskt i ett för allt” betala 150 000 kronor till konkursboet.
Advokaten skrev i den så kallade förvaltarberättelsen att återvinningsbara transaktioner hade påträffats. Advokaten har därutöver inte lämnat någon information om återvinningsärendena till tillsynsmyndigheten eller till konkursborgenärerna. Skatteverket fick kännedom om förlikningsavtalet först när man senare fick del av utdelningsförslaget i konkursen.
Skatteverket stämde advokaten vid Lunds tingsrätt och hävdade att han hade ådragit sig skadeståndsansvar på grund av att han av oaktsamhet hade orsakat konkursboet och dess borgenärer skada genom ett för dem ofördelaktigt förlikningsavtal.
Tingsrätten ”friade” dock advokaten – det vill säga ogillade Skatteverkets käromål.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som – till skillnad från tingsrätten – ansåg att ”återvinningssvaranden” hade haft förmåga att betala hela beloppet och att konkursboet därför skadats av förlikningen.
Bolagets ägare ägde bland annat fastigheter.
Hovrätten skrev i sina domskäl:
”Det har inte framkommit att det saknades möjlighet att realisera värdet i fastigheterna. Detta gäller även om X (bolagets ägare) under en lång tid levt under besvärliga ekonomiska förhållanden och om han hade mycket svårt att erhålla några nya lån. X svårigheter att få nya lån har knappast utgjort hinder för honom att sälja någon eller några av fastigheterna. Hovrätten finner således att det är visat att X hade förmåga att betala hela det återvinningsbara beloppet och att konkursboet därför har lidit en skada med det i målet yrkade beloppet.”
Hovrätten ansåg också att advokaten hade varit oaktsam – bland annat eftersom han inte hade gjort en tillräckligt noggrann utredning av ”återvinningssvarandens” betalningsförmåga och eftersom staten under alla omständigheter borde ha hörts innan förlikningen ingicks.
Hovrätten skrev:
”A (advokaten) hade i och för sig inte varit bunden av statens uppfattning i frågan om en eventuell återvinningstalan och om ingående av förlikningsavtalet. Mot bakgrund av statens inställning i detta mål godtar dock hovrätten påståendet att staten skulle ha förhindrat att förlikningsavtalet träffades om A hade uppfyllt sin skyldighet att höra staten. Det föreligger därmed ett sådant orsakssamband mellan oaktsamheten och skadan att A är skadeståndsskyldig mot konkursboet.”
Advokaten dömdes därför att betala skadestånd till konkursboet på 517 000 kronor plus ränta.
Domen överklagades till Högsta domstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens avgörande står därmed fast.
Foto: Leif R Jansson/TT
