Hösten 1997 inleddes en förundersökning om bland annat grovt skattebedrägeri och grovt skattebrott. Ett bolag misstänktes ha köpt guld momsfritt i Luxemburg som sedan sålts i Sverige med utgående moms.
I förundersökningen var 14 personer misstänkta. En av dem var den nu 71-årige mannen som då var advokat.
Oredlighet mot borgenär
Advokaten var misstänkt för grov oredlighet mot borgenärer. Oredligheten skulle ha bestått i att han fört över drygt
8,6 miljoner kronor från ett bolag som han var företrädare för till ett klientmedelskonto på den advokatbyrå där han då arbetade.
Därefter skulle han enligt misstankarna ha fört över pengarna till ett konto i Luxemburg som tillhörde huvudmannen i målet.
Förundersökning las ner
Åklagaren beslutade år 2005 att lägga ned förundersökningen i den del som advokaten var misstänkt i. Enligt åklagaren gick det utifrån utredningen inte att bevisa att han hade gjort sig skyldig till brott.
Åklagaren konstaterade också att ytterligare utredning inte kunde antas förbättra bevisläget på något avgörande sätt.
Handläggningstiden från det att advokaten delgavs misstanke om brott fram till dess att beslutet om att lägga ned förundersökningen skickades till honom uppgick till åtta år och två månader.
Kränkning av rättighet
Advojaten stämde staten vid Stockholms tingsrätt begärde 400 000 kronor i skadestånd för kränkning av hans rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt Europakonventionen.
Tingsrätten konstaterade att tidsåtgången under förundersökningens inledande skede hade varit motiverad med hänsyn till förundersökningens omfattning.
Åklagarens beslut att hålla förundersökningen mot advokaten öppen i väntan på lokalisering av huvudmannen var enligt domstolen en ”rimlig avvägning mellan de relevanta intressena”.
Tingsrätten ansåg inte heller att det fanns anledning att rikta kritik mot åklagarens bedömning om att misstankarna inte kunde utredas tillfredställande utan huvudmannens medverkan.
Hovrätten instämmer
Tingsrätten konstaterade att det inte skett någon kränkning av advokatens rätt till domstolsprövning inom skälig tid och Svea hovrätt instämmer nu i tingsrättens bedömning.