De fyra advokaterna ingick hösten 2010 ett avtal om så kallad kontorsgemenskap i en lokal i Malmö som en av advokaterna hade hyresrätten till.
Samarbetet reglerades som ett så kallat enkelt bolag och innebar bland annat att vissa intäkter och kostnader – men även inkommande domstolsuppdrag – skulle delas lika mellan parterna.
Om någon skulle vilja träda ur gemenskapen föreskrevs genom avtalet en uppsägningstid på tolv månader före utgången av varje hyresperiod med fastighetsägaren.
Nästföljande höst meddelade en av advokaterna att han hade för avsikt att träda ur gemenskapen och en av de andra delägarna förvärvade då hans rättigheter.
De två andra advokaterna fick reda på överlåtelsen först i efterhand och hävde då avtalet med omedelbar verkan. Förutsättningarna för gemenskapen hade ändrats genom rättighetsöverlåtelsen, ansåg de. Den advokat som hade genomfört förvärvet hade fördubblat sin andel i det enkla bolaget samt agerat illojalt och osolidariskt till skada för de resterande två delägarna.
Själv ansåg advokaten dock inte att det förelåg grund för hävning och stämde därför de två andra advokaterna på 113 625 kronor vid Malmö tingsrätt. Han begärde att tingsrätten skulle fastställa avtalet om kontorsgemenskap.
Advokatens uppfattning framgår av tingsrättens dom:
”Enligt gällande avtal om kontorsgemenskap mellan parterna ska uppdrag som inkommer via det gemensamma telefonnumret 040-XX XX XX där inte någon särskild advokat efterfrågas, fördelas lika mellan delägarna i gemenskapen. Advokatfirmorna B och C (”svarande-advokaterna”) har gemensamt beslutat att vidarekoppla det gemensamma telefonnumret till den nya adressen och det nya telefonnumret. A (”kärande-advokaten”) har under perioden den l november 2011 till den 5 december 2011 inte erhållit något uppdrag från Malmö tingsrätt eller någon annan genom det gemensamma telefonnumret. Under den tid som vidarekopplingen varat har någon fördelning av inkommande uppdrag i enlighet med avtalet inte skett. Svarandenas agerande strider mot avtalet och har inneburit skada för A. För den tid som vidarekopplingen pågått, uppgår skadan till 113 625 kronor.”
”Svarande-advokaterna” hävdade å sin sida bland annat:
”Abonnemanget till telefonnumret tillhörde B (en av ”svarande-advokaterna”) som vid avtalets upphörande den 13 september 2011 disponerade över telefonnumret. A tillskrevs den l november 2011 och underrättades om att han kunde tillskiftas abonnemanget under förutsättning att han övertog betalningsansvaret. A återkom inte i frågan och telefonnumret vidarekopplades därför. Under den tid telefonnumret var vidarekopplat till växeln på den nya adressen informerades uppringaren om att denne kommit till den nya advokatbyrån. På fråga informerade man om att A nåddes på sitt mobiltelefonnummer. Under den period som telefonnumret var vidarekopplat, har samtal vidarebefordrats till A i de fall som denne har sökts, vare sig det varit domstol, myndighet eller klienter.”
Tingsrätten gick på ”svarande-advokaternas” linje. Tingsrätten underströk bland annat att ”kärande-advokaten” efter sitt förvärv skulle komma att erhålla hälften av överskottet i verksamheten utan att ändra sin arbetsinsats.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Det är enligt tingsrätten uppenbart att det enkla bolaget i förevarande fall förutsätter insatser och fördelning enligt huvudtalet och inte enligt någon annan grund. Det faktum att A genom sitt avsiktliga förvärv kommit att utgöra två fjärdedelar av det enkla bolaget kan inte innebära annat än att han brustit i lojalitet mot övriga två bolagsmän. Han har därmed visat avsaknad av vilja att förtroendefullt samarbeta med dem på sätt Avtalet förutsatt. Vid angivet förhållande har det förelegat en viktig grund för bolagets upplösning och B och C har haft rätt att häva Avtalet och påfordra att bolaget genast trädde i likvidation på sätt har skett.”
”Kärande-advokaten” dömdes också att betala ”svarande-advokaternas” rättegångskostnader på 132 904 kronor.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nu instämmer i tingsrättens bedömning och fastställer domslutet.
Hovrätten konstaterar att ett enkelt bolag enligt lag ska träda i likvidation genast om det finns ”en viktig grund” för bolagets upplösning.
Hovrätten skriver:
”När det gäller kravet på kvalitet och höjd på en sådan ’viktig’ grund har i litteraturen framhållits att domstolarna i praxis inte bör ställa upp några högre krav för att en viktig grund ska anses föreligga, i allt fall inte när bolaget lägger mer betydande band på den personliga friheten. Även om principen om att avtal bör hållas ska upprätthållas, framstår det nämligen i största allmänhet som en olägenhet att tvinga samman parter som inte vill vara i bolagsförhållande med varandra, och också har rimligt fog för ståndpunkten. Därvid är inte minst viktigt att, om en part inte vill medverka i ett bolagsförhållande, det sällan finns några möjligheter att tvinga parten till detta. Som exempel på en viktig grund för uppsägning har nämnts att en bolagmans handlande har medfört att de övriga bolagsmännens förtroende för honom eller henne har eroderat.”
Genom förvärvet har bolagsförutsättningarna förändrats. De resterande bolagsmännen, som inte i förväg godkänt eller informerats om förvärvet, har enligt hovrätten därigenom fått en viktig grund för att kräva bolagets omedelbara upplösning, konstaterar hovrätten.
”Kärande-advokaten” ska också betala ”svarande-advokaternas” rättegångskostnader i hovrätten med 37 500 kronor.
