Advokaten, som var förordnad som offentligt biträde, begärde i maj 2016 i samband med ett LVU-mål ersättning för 10,55 timmars arbete och 21,5 timmars tidsspillan.
Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg dock, med hänsyn till målets art och omfattning, att advokaten enbart skulle få ersättning för sju timmars arbete och 13,5 timmars tidsspillan.
Kunde ha arbetat på tåget
När det gällde frågan om tidsspillan konstaterade förvaltningsrätten att tolv timmar utgjordes av tågresor och att åtta av dessa timmar hade kunnat användas till produktivt arbete.
Advokaten överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm där han bland annat pekade på att klienten, som satt inlåst på ett ungdomshem, hade uttryckt en stark önskan om att få träffa honom. Han hade därför vid två tillfällen besökt sin klient på hemmet.
När det gällde förvaltningsrättens uppfattning om att han kunde ha arbetat på tåget pekade advokaten på ett avgörande där Högsta domstolen (NJA 1985 s. 91 (I och II) slog fast att ”om omständigheterna är kända i förväg och det finns tillgång till en arbetsplats av ordinär standard kan det krävas att advokaten planerar sin tid så att väntetid kan nyttjas som arbetstid”.
Advokaten skrev dock:
”Möjligheten for ett offentligt biträde att arbeta under resor med allmänna kommunikationsmedel är begränsade, bland annat av sekretesskäl.”
Därutöver saknade han möjlighet att utföra något debiterbart arbete på grund av att det inte fanns tillgång till en arbetsplats ”av ordinär standard”. Det kan därför inte krävas att han skulle ha använt någon del av restiden till arbete.
Hade räckt med ett besök
När det gäller antalet arbetade timmar instämmer kammarrätten nu i förvaltningsrättens bedömning. Advokatens överklagande avlås därför i den delen.
När det gäller frågan om tidsspillan skriver kammarrätten:
”Enligt kammarrätten har det inte framkommit sådana omständigheter i målet att mer än en resa kan anses ha varit erforderlig för att tillvarata klientens intressen. Mot denna bakgrund samt med beaktande av de av förvaltningsrätten angivna skälen får A (advokaten) anses vara skäligen tillgodosedd med ersättning för tidsspillan motsvarande 13,5 timmar i förvaltningsrätten.”
Överklagandet avslås alltså också i denna del.
