I en anmälan till JO framförde advokaten klagomål mot Stockholmspolisen: Inför en så kallad förvarsförhandling hos polisen önskade han samtala med sin klient i enrum. Den polisintendent som skulle leda förhandlingen uppgav dock att detta inte var möjligt.
Det rum där förvarsförhandlingen skulle hållas var enligt intendenten inte lämpat för samtal i enrum eftersom det fanns en risk för att klienten skulle kunna avvika. Advokaten fick därför inte träffa sin klient i enrum utan att personal från Kriminalvårdens transporttjänst var närvarande.
Gränspolisen i Stockholm skrev i sitt yttrande till JO:
”Förvarsförhandlingar hålls i de nu aktuella lokalerna eftersom det i dagsläget saknas alternativ… Att hitta alternativa lösningar som fungerar bättre är svårt då det för ändamålet tillgängliga lokaler i de fall flyktrisk föreligger inte finns att tillgå.”
Även polisledningen i Stockholms fick yttra sig och framhöll att man ansåg ”att det inte föreligger någon skyldighet för polismyndigheten att, i den nu aktuella situationen, säkerställa att enskilt samtal kan genomföras i samband med en förvarsförhandling.”
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger skriver:
”En frihetsberövad persons rätt att kommunicera ostört med advokat är en generell princip, som kommer till uttryck på flera ställen i lagstiftningen. Den framgår även indirekt i 11 kap. 4 § utlänningslagen genom att de begränsningar som gäller den förvarstagnes rätt att ta emot oövervakade besök inte gäller för ett offentligt biträde annat än då biträdet själv begär detta. Bestämmelsen kan inte, så som polismyndigheten synes anse, tolkas så att förvarstagna skulle sakna laglig rätt att tala i enrum med sitt biträde utanför förvarslokalen.”
JO väljer att rikta generell kritik mot Polismyndigheten i Stockholm för att man inte har förutsett det behov som advokatens ”tämligen naturliga begäran” aktualiserade.
