Enligt en JO-anmälan från en advokat ansökte hennes klient i januari 2011 om personlig assistans enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Trots ett flertal påtryckningar per telefon vidtog stadsdelsförvaltningen i Stockholms kommun dock inga utredningsåtgärder förrän i april 2012 – alltså ett år och tre månader efter att ansökan kommit in.
Efter ytterligare påtryckningar från advokaten bokade förvaltningen in ett möte med mannen i augusti 2012.
Kort därefter meddelade kommunen en utredning med förslag till beslut. I utredningen hänvisades bland annat till uppgifter från personal på mannens dagliga verksamhet
Verksamheten hade dock kontaktats utan att mannen eller någon företrädare för honom hade samtyckt till det – vilket strider mot sekretessbestämmelser.
Mannens advokat fick tillfälle att yttra sig över förvaltningens utredning och begärde också att få komplettera ärendet med ytterligare uppgifter från den dagliga verksamheten, vilket inte beviljades. I stället meddelade förvaltningen att man avslagit begäran om personlig assistans.
Beslut meddelades först ett år och tio månader efter det att den ursprungliga ansökan kommit in till förvaltningen.
Kommunen erkänner i ett yttrande till JO att den långa handläggningstiden innebär ett allvarligt fel, eftersom ärenden enligt förvaltningslagen ska handläggas skyndsamt.
Kommunen skriver också att man borde ha informerat mannen om att den dagliga verksamheten skulle kontaktas och att man, särskilt med tanke på bristerna i utredningen, borde ha låtit ombudet komma in med kompletterande uppgifter.
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund skriver i sitt beslut:
”Som jag anfört ovan förefaller uppgifterna från den dagliga verksamheten ha haft stor betydelse för förvaltningens bedömning av X ansökan. Mot bakgrund av detta är det anmärkningsvärt att X ombud inte fick ytterligare några dagars anstånd. I detta sammanhang noterar jag även den långsamma handläggningen från förvaltningens sida. Jag vill framhålla att det från rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att den enskilde ges tillfälle att tillvarata sin rätt genom att komplettera och kontrollera det utredningsmaterial som har tillförts ärendet, inte minst i en situation som denna.”
JO instämmer även i bedömningen att handläggaren borde ha samrått med mannen innan den dagliga verksamheten kontaktades, och skriver att det ur en integritetsskyddsaspekt är otillfredsställande att så inte var fallet.
JO avslutar:
”Sammantaget är jag mycket kritisk till handläggningen av detta ärende, som visat allvarliga brister i flera hänseenden. Nämnden har dock i sitt remissvar redogjort för vilka åtgärder nämnden vidtagit för att förhindra att något liknande inträffar igen. Mot den bakgrunden anser jag mig kunna lämna saken med den allvarliga kritik som uttalats.”
Foto: KU
