Advokaten uttalade i länsrätten i Skåne att försäkringskassan saknar förståelse för de villkor advokater har att verka under. I praktiken är det inte möjligt att tacka nej till uppdrag, eftersom man då riskerar att stå utan egen och medarbetares försörjning. Det är även svårt att i förväg bedöma hur lång tid ett mål kommer att ta, eller hur mycket arbete som krävs. Detta gäller enligt mannen särskilt eko-brott, som han arbetat mycket med.
Som advokat kan man inte undandra sig det betungande klientansvaret; särskilt i brottmål där förordnandet som offentlig försvarare är personligt. Utöver i sitt arbete var han också ledare för en advokatbyrå med 20-talet anställda. På grund av det anförda anser advokaten att det kausala sambandet mellan arbetssituationen och sjukdomstillståndet; särskilt med tanke på att han varken tidigare varit sjukskriven eller till naturen är stresskänslig eller depressiv.
Enligt länsrätt och kammarrätt är den arbetsbelastning som advokaten beskriver hög, men framstår inte som exceptionell eller extrem. Som arbetsledare har han dessutom stora möjligheter att planera och påverka sitt arbete.
Sammanfattningsvis anser domstolarna att övervägande skäl inte talar för ett orsakssamband mellan de besvär som nedsätter arbetsförmågan och skadliga faktorer i arbetet som advokat och att mannen därför inte har rätt till livränta. Mannens överklagande avslås därför i både Länsrätten i Skåne och Kammarrätten i Göteborg.
