En 43-årig välmeriterad stridspilot dömdes i april 2008 av hovrätten för sexuellt utnyttjande av underårig för att han förgripit sig på två flickor i tioårsåldern. Piloten dömdes till åtta månaders fängelse men hovrätten ansåg att gärningarna egentligen betingade ett högre straffvärde. Hovrätten fann dock att det med hänsyn till att mannen skulle komma att skiljas från sin anställning på grund av domen ändock var ett väl avvägt straff.
Piloten var anställd inom Försvarsmakten såsom yrkesofficer och var medlem i fackförbundet Ledarna. I oktober 2008 beslutade Försvarsmakten att säga upp piloten och med hänsyn till brottsligheten förklarades att det saknades fortsatt förtroende för honom och att det med hänsyn till brottets art inte var skäligt att omplacera honom.
Ledarna menade att uppsägningen var ogiltig och väckte därför talan mot Försvarsmakten.
Arbetsdomstolen, AD, konstaterar inledningsvis att vid bedömningen av om en brottslig handling utgör skäl för att skilja en arbetstagare från anställningen ska det beaktas om brottsligheten har anknytning till anställningen. När sådan anknytning saknas kan dock brottslighetens art och omständigheterna i övrigt ändå innebära att det fortsatta förtroendet för den anställde har rubbats i sådan grad att saklig grund för uppsägning föreligger.
AD konstaterar att den brottslighet som piloten dömts för är av allvarlig art och finner att Försvarsmaktens förtroende för honom otvivelaktigt måste ha skadats. AD uttalar även att ”det måste anses givet att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten skulle kunna skadas om det blev känt att en yrkesofficer med pilotens ställning som dömts för aktuell brottslighet fick behålla anställningen.”
AD gör därmed bedömningen att brottsligheten i sig utgör skäl för uppsägning och att det inte heller kan krävas att piloten omplaceras. AD finner att mannen förbrukat Försvarsmaktens fortsatta förtroende för honom och att uppsägningen har varit sakligt grundad.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se