Kvinnan, som är född 1946, har arbetat som behandlingssekreterare vid ett kommunalägt behandlings- och utredningshem i västra Sverige. Hon anställdes år 1990 och gick i pension i februari 2013.
En man, som är född 1977, anställdes i augusti 2010 – också han som behandlingssekreterare.
Mannens lön, omräknat för en heltidsanställning, uppgick till 26 000 kronor i månaden medan kvinnans, inklusive en retroaktiv lönehöjning, uppgick till 23 550.
Efter lönerevision år 2012 uppgick mannens lön från och med april månad till 26 800 och kvinnas till 24 800 kronor.
Kvinnans fackförbund väckte talan mot arbetsgivarparterna och hävdade att bolaget hade brutit mot diskrimineringsförbudet genom att tillämpa sämre lönevillkor för kvinnan än för mannen.
Enligt förbundet beror missgynnandet på kvinnans kön och ålder och man anser därför att bolaget ska betala dels ett ekonomiskt skadstånd motsvarande löneskillnaden, dels diskrimineringsersättning.
Arbetsdomstolen konstaterar nu att mannen visserligen hade vissa kunskaper som ingen annan vid hemmet hade och att dessa kom till användning i en särskild arbetsgrupp. Detta medför dock inte att hans och kvinnans arbete inte varit lika eller likvärdigt. Istället har de befunnit sig i en jämförbar situation.
Med hänvisning till dessa särskilda kunskaper menar dock AD att bolaget haft skäl – som inte var förknippade med vare sig ålder eller kön – för att vid nyanställningen ge mannen en högre lön.
Även de löneskillnader som bestått efter lönerevisionerna grundas på sakliga och objektiva skäl som har saknat samband med könstillhörighet eller ålder. AD avslår därför fackförbundets talan och ålägger det att ersätta motparternas rättegångskostnader med lite drygt 300 000 kronor jämte ränta.
Foto: Scanpix
