En kvinna fick i mars 2008 praktikplats hos en mjölbonde via Arbetsförmedlingens särskilda stöd för arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga. Kvinnan förklarade flera gånger att hon var intresserad av en anställning, vilken i så fall skulle finansieras genom lönebidrag. Den 11 maj drabbades kvinnan av ett missfall, och bara några dagar senare, den 15 maj, fick hon besked av lantbrukaren att hon inte skulle få någon provanställning.
Lantbrukaren har uppgett att den omständigheten att kvinnan varit gravid eller eventuellt skulle komma att bli gravid på nytt över huvud taget inte påverkade beslutet att neka henne anställning.
Beslutet hade uteslutande sin grund i att hon inte uppnådde tillräckligt hög arbetskapacitet, att hon vid upprepade tillfällen frågade efter andra arbetsuppgifter trots att han inte hade behov av att få hjälp med andra arbetsuppgifter och att hon hade problem med värk i handleder.
Ungefär en vecka efter det att praktiken avslutats uppgav dock mannen i ett samtal, som kvinnan spelat in i smyg, att ”om hon har planer på att skaffa barn så är det inte lätt för hans lilla företag bland annat eftersom en graviditet i regel innebär mycket sjukskrivningar”. Han uppgav även att det skulle bli nödvändigt att hitta en ersättare under föräldraledigheten vilket är svårt och att han då inte skulle våga anställa henne utan hellre anställer en kille.
AD finner att lantbrukaren inte styrkt att beslutet att neka kvinnan provanställning helt saknade samband med vare sig möjligheten av en graviditet eller en eventuell framtida föräldraledighet. Därmed är han skyldig att utge skadestånd till henne för brott mot både diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen.
Vid bestämmandet av skadeståndets storlek finner AD att hänsyn måste tas till att möjligheten av en framtida graviditet och föräldraledighet endast varit en bidragande orsak till att kvinnan nekades anställning. Det främsta skälet för beslutet var lantbrukarens uppfattning att hon inte hade tillräcklig arbetskapacitet för att ensam klara arbetet som mjölkerska.
Att mannen uppenbarligen agerade på Arbetsförmedlingens representants inrådan att inte anställa kvinnan måste också beaktas, menar AD. Mot bakgrund av dessa särpräglade omständigheter bestämmer AD det gemensamma beloppet avseende diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd till 30 000 kronor.
Den arbetsförmedlare som medverkat till att kvinnan fick praktikplatsen sade under förhandlingen i Arbetsdomstolen att han aldrig skulle rekommenderat henne om han vetat att hon var gravid. Uttalandet har lett till att kvinnan även anmält Arbetsförmedlingen till DO.
DO Katri Linna gläds över AD-domen och att den unga kvinnan får upprättelse.
– Många kvinnor stöter på svårigheter i arbetslivet när de blir gravida eller ska vara föräldralediga, särskilt när det gäller att få eller att behålla ett jobb. Ofta är det unga kvinnor med osäkra anställningsförhållanden som blir av med jobbet. Det får allvarliga konsekvenser för deras fortsatta yrkesliv, säger Linna i ett pressmeddelande.
