Ett ingenjörs- och konstruktionsföretag är medlem i en arbetsgivarorganisation som ingått kollektivavtal med Svenska Byggnadsarbetareförbundet. En man, som anställdes år 2006 som svetsare, är medlem i förbundet. Förbundet har nu gjort gällande att mannen, som är av nigerianskt ursprung, har utsatts för etnisk diskriminering genom arbetsgivarens sätt att utöva arbetsledning i olika situationer. Dessutom påstods att arbetsgivaren hade åsidosatt sin skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier.
Förbundet yrkar i Arbetsdomstolen, AD, att arbetsgivarparterna ska betala mannen 300 000 kronor avseende diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd. Mannen hade utfört arbeten vid kärnkraftverket Ringhals och hans kollegor hade kallat honom tillmälen som ”Mogadishu” och ”koko” samtidigt som ljudet av en gök härmades. Trakasserierna pågick enligt förbundet från hösten 2007 till juni 2009 utan att arbetsgivaren vidtig några åtgärder. Dessutom påstods att mannen diskriminerats genom kran på friskhetsintyg efter att mannen varit sjukskriven. I juni 2009 blev mannen omplacerad till en verkstad där han fick utföra okvalificerade uppgifter såsom målning och städning.
Förbundet påtalade även att mannen trakasserats genom att han övervakades och kritiserades, att hans matlåda slängts, att han nekades att sitta ner när han arbetade, att han nekades begärd ledighet samt att han endast fick gå på toaletten under rast.
Arbetsgivaren nekade till att mannen kallats tillmälen och menade att mannen närmast varit positivt särbehandlad på arbetsplatsen. På grund av de hårda säkerhetskontrollerna hade mannen meddelats ett svetsförbud sedan en kontrollant funnit att mannens arbeten inte uppfyllde de aktuella kraven. Det var dock Ringhals som meddelade förbudet. Arbetsgivaren menade vidare att förbundets påståenden om trakasserier var orimliga.
AD finner att ord står mot och finner att förbundet inte visat att arbetsgivaren kände till att mannen upplevde sig diskriminerad. Inte heller har förbundet styrkt att arbetsgivaren krävde mannen på läkarintyg eller att omplaceringen varit omotiverad. AD finner att förbundet inte i något avseende har visat omständigheter som ger anledning till antagandet att mannen blivit diskriminerad. Inte heller har det visats att arbetsgivaren åsidosatt sin skyldighet att utreda och motverka trakasserier.
AD avslår därmed förbundets talan samt förpliktigar förbundet att betala arbetsgivarparternas rättegångskostnader om drygt 300 000 kronor.
