Mannens ansökan grundade sig på en gemensam önskan hos honom och hans fru om att få leva den sista tiden i livet tillsammans i närheten av barn och barnbarn. Vid tidpunkten för hans ansökan hade han och hans hustru varit gifta i 68 år.
Enligt förvaltningsrätten, som visserligen noterar att mannen har ett visst hjälpbehov för att klara vardagen, är det inte visat att mannen inte tillförsäkras en skälig levnadsnivå genom de insatser i hemmet som kommunen redan beviljat. Även om psykosociala faktorer, som att två personer skils åt efter lång samvaro, kan beaktas finns det inte någon ovillkorlig rätt för makar att sambo, utan styrande är alltjämt individens behov var vård- och stödinsatser.
Två nämndemän är skiljaktiga och anför att mannens liv kan bero av den sociala samvaron med fru och familj. De vill därför bevilja honom bistånd i form av särskilt boende tillsammans med hustrun.
Joel Laack
joel.laack@dagensjuridik.se
