En 70-årig man stod åtalad för våldtäkt mot barn. Mannen och hans dåvarande hustru ska under flera år under en kvinnas uppväxt ha varit kvinnans kontaktfamilj. Under denna period ska kvinnan, som led av en lindrig psykisk utvecklingsstörning, ha besökt kontaktfamiljen varannan helg samt vissa veckor under skollov.
Mannen erkände att han haft samlag med kvinnan vid två tillfällen efter det att hon fyllt 15 år men innan det att hon fyllt 18 år. Han förnekade dock att kvinnan skulle ha stått under hans fostran samt hävdade att samlagen skett helt frivilligt.
Tingsrätten konstaterade att kvinnans berättelse var mycket knapphändig och att mannens berättelse således skulle läggas till grund för bedömningen.
Vidare anförde tingsrätten att mannen haft en sådan särställning till kvinnan att hon måste anses ha stått under hans fostran och dömde mannen för två fall av våldtäkt mot barn.
Påföljden bestämdes, med hänsyn till mannens ålder, till fängelse i tre år. Mannen ålades även att utge skadestånd till kvinnan om 85 000 kronor.
Domen överklagades till hovrätten, som gör samma bedömning som underinstansen, och fastställer tingsrättens dom.
