En man som var svaranden i ett fordringsmål har begärt skadestånd av staten med 130 830 kronor.
Genom att tingsrättens dom, där han tillerkändes ersättning för sina kostnader där, undanröjdes av hovrätten på grund av rättegångsfel menar mannen att han åsamkats kostnader som han inte kunnat få ersättning för av motparten.
Rättegångsfelet bestod i att käranden inte delgivits kallelse till huvudförhandlingen i tingsrätten.
Vid verkställighetsförsök av tingsrätten visade sig att motparten saknade utmätningsbara tillgångar. Detta var en bidragande orsak till att mannen senare valde att gå med på en förlikning.
Justitiekanslern, JK, konstaterar att tingsrättens rättegångsfel är av sådan art att staten är skadeståndsskyldig gentemot mannen. Om tingsrätten inte hade gjort fel hade man före huvudförhandlingen konstaterat att käranden inte var rätteligen delgiven. Förhandlingen hade då fått ställas in.
Beslutet att ställa in huvudförhandlingen borde enligt JK:s uppfattning ha meddelats dagen före förhandlingen eller allra senast när rätten prövade om det förelåg hinder mot att ta målet till avgörande.
Svaranden ska alltså kompenseras för de merkostnader som han kan visa att han drabbats av till följd av att tingsrätten inte meddelade ett sådant beslut. Tingsrätten finner att mannen är berättigad till ersättning för det ombudsarbete som lagts ned tiden efter tingsrättens fel, 17,5 timmar eller 30 000 kronor.
JK tillägger att mannen inte ska lastas för att han träffade en förlikning med käranden istället för att låta tingsrätten pröva käromålet inklusive frågan om ersättning för rättegångskostnader på nytt. Genom förlikningen har mannen tvärt om begränsat den slutliga skadan till följd av tingsrättens rättegångsfel.
JK uppdrar åt Domstolsverket att betala ut kapitalbeloppet jämte ränta till mannen.
