CSN (Centrala studiestödsnämnden) måste också hitta andra sätt att beräkna sina kostnader på för att det ska bli tydligt vart pengarna tar vägen och hur mycket det kostar skattebetalarna att låntagare inte betalar tillbaka sina lån. Det visar den granskning som Riksrevisionen har gjort.
Den omfattande granskningen inleddes i höstas efter att man konstaterat att statens kreditförluster på studielån var både stora och svåra att förutse. Då uppgick lånen till drygt 200 miljarder varav 28 miljarder bedömdes vara ”osäkra” på grund av generösa lånevillkor och bristande betalningsvilja.
CSN har historisk sett inte intresserat sig för återbetalningen av lånen och därför brustit i att följa upp återbetalningen, konstaterar Riksrevisionen.
Studielånen ska som grundregel bära sina egna kostnader men kreditförlusterna under förra året uppgick till 520 miljoner kronor. Ytterligare 1,2 miljarder sattes av för att täcka förväntade framtida förluster.
CSN:s beräkning ”mindre lämplig”
Tanken med att redovisa förväntade förluster på studielån är att synliggöra statens kostnader för lånen. Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att den metod som CSN använder ”skiljer sig från gängse praxis i fråga om hur man generellt mäter förväntad förlust”.
Riksrevisionen anser att beräkningsmetoden är ”mindre lämplig” och det framgår enligt Riksrevisionen inte hur mycket av kreditförlusterna som beror på låntagare som missköter återbetalningen.
En metod som bygger på historiskt utfall för enskilda låntagare borde kunna bidra till analysen, anser Riksrevisionen som konstaterar att låntagare som bor utomlands är kraftigt överrepresenterade bland de som missköter sina återbetalningar.
Problemen med att få in pengar från denna grupp har dessutom enligt Riksrevisionen ökat. År 2015 betalade låntagare som bor utomlands in 70 procent av det årsbelopp de var skyldiga att betala. Låntagare i Sverige betalade in 94 procent.
CSN vill ha internationell hjälp
CSN pekar å sin sida på att regelverket har skärpts när det gäller indrivning av studielån de senaste åren och att man gärna ser fler internationella överenskommelser på samma sätt som inom skatteområdet för att öka återbetalningarna av studielån.
CSN har de senaste åren vunnit ett par viktiga mål USA, där den högsta andelen dåliga betalare av svenska studielån finns. Man bedömer att domarna inneburit bättre möjligheter att driva in studieskulder där och man planerar att driva fler ärenden både i USA och i Europa.
Inga synliga effekter
Riksrevisionen ser positivt på CSN:s nya ambitioner men konstaterar att det aktiva arbetet som myndigheten har bedrivit de senaste tio åren utomlands ”inte har haft några synliga effekter på de nyckeltal som myndigheten använder sig av”. Någon tillfredställande förklaring till detta finns enligt Riksrevisionen inte i dagsläget.
Riksrevisionen vill att CSN ska börja identifiera så kallade ”riskgrupper” redan när de lånar ut pengar, även om det inte görs någon egentlig kreditprövning.
Riksrevisionen rekommenderar också att CSN utökar sina internationella samarbeten och att regeringen ”verkar för att få till stånd internationella avtal som gör det möjligt att driva in studielån i andra länder”.
