28 år i fängelse räcker inte – mördare nekas tidsbestämt

Örebro tingsrätt avslår ansökan om tidsbestämning från en mördare som suttit frihetsberövad sedan mars 1995.
Enligt tingsrätten är det dock ”angeläget” att mannen får möjlighet att befästa de framsteg han gjort och visa att han själv tar ansvar under friare former framöver.

Året var 1995 när den då 34-årige mannen dömdes för mord, misshandel, hemfridsbrott, mordbrand och hot mot tjänsteman i Linköping. Tillsammans med sin dåvarande hustru tvingade han sig in i offrets bostad för att sedan mörda och försöka sätta eld på kroppen i syfte att dölja spåren av mordet.

Påföljden bestämdes till livstids fängelse och sedan dess har han suttit inlåst.

Under åren som gått har han beviljats närmare 170 permissioner och vid åtta tidigare tillfällen ansökt om att få livstidsstraffet tidsbestämt – dock utan framgång. Under 2020 bedömde Rättsmedicinalverket att mannen befann hade en medelhög risk för återfall i allvarlig brottslighet på den tregradiga skalan som används i dessa sammanhang.

Medelhög risknivå i lägre spannet

När han i slutet av förra året på nytt ansökte om tidsbestämning var hans målsättning att han livstidsstraffet skulle omvandlas till ett 45-årigt fängelsestraff.

Rättsmedicinalverket stod dock fast vid sin tidigare riskbedömning och konstaterade bland annat att han under 2016 återfallit i missbruk och alltjämt bedöms uppfylla kriterier för ett ”antisocialt personlighetssyndrom” som i kombination med ”impulsivitet och tankemässig rigidhet” är belastande ur riskhänseende.

Rättsmedicinalverket pekade samtidigt på en beteendeförändring som gått i rätt riktning samt realistiska framtidsplaner och ett etablerat prosocialt umgänge som faktorer som talar för att en tidsbestämning kan vara möjlig. Detta till trots ansågs risknivån alltså ligga kvar på en medelhög nivå – om än i det nedre spannet av detta intervall.

Var på festival under permission

Vid tingsrätten framhöll mannen själv att han gärna vill ha självständiga permissioner, vilket han inte haft sedan 2016 då han bland annat ”stannade ute”, brukade droger och var på festival. Han ångrat beslutet idag och uppgav att han lärt sig mycket av detta och inte brukat några droger sedan dess – vilket han hade kunnat gjort om han velat då det varit möjligt att få tag i på anstalten.

Han underströk också att han lämnat nära 470 negativa urinprov och även lugnat ned sig med åldern. Mannen berättade också att han sparat pengar till et körkort och börjat få pension som hjälper honom att få ihop till en ordnad ekonomi.

Absolut hinder mot tidsbestämning

Tingsrätten lutar sig dock, som brukligt, mot Rättsmedicinalverkets riskbedömning och slår fast att mannens skyddsfaktorer inte uppväger riskfaktorerna.

Mot den bakgrunden anses det alltså föreligga en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet – vilket i sin tur innebär ett absolut hinder mot tidsbestämning av straffet.

Domstolen ser det dock som ”angeläget” att mannen ges möjlighet att befästa sina framsteg och får visa att han själv tar ansvar under friare former.