En 22-årig man åtalades för att ha knivmördat sin pappa i ett parkeringsgarage i Kista Galleria i november 2009. Mannen erkände gärningen men menade att den skulle betraktas som dråp och berättade om hur pappan under hela hans uppväxt utsatt hans mamma, hans fem syskon samt honom själv för misshandel och hot. Pappan hade år 2003 flyttat tillbaka till Turkiet och hade inte träffat familjen sedan dess när han hälsade på i november 2009.
22-åringen berättade att pappan förklarat att han tänkte stanna i Sverige och att alla minnesbilder då återkommit. Han tog därför en kniv ur handskfacket i sin bil och högg i pappans hals. Han fortsatte sedan att sparka på honom när denne föll omkull. Han ringde därefter polis och ambulans och stannade kvar i garaget i väntan på att de skulle anlända.
Tingsrätten fann att det inte var visat att pappan utsatt 22-åringen för någon provokation som kunde leda till en mildare bedömning av gärningen. En övervakningsfilm från parkeringsgaraget visade hur männen stod inbegripna i samtal i omkring sju minuter när sonen plötsligt utdelade ett första hugg. Hela angreppet pågick i cirka 40 sekunder.
Tingsrätten fann vid en samlad bedömning att brottet skulle rubriceras som mord och dömde 22-åringen till minimistraffet tio års fängelse.
Hovrätten konstaterar att våldet och hoten under uppväxten uppenbarligen påverkat 22-åringens handlande men att det inte utgör sådan provokation som avses i 29 kapitlet 3 § första stycket 1 brottsbalken varför 22-åringen ska dömas för mord. Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning om att omständigheterna har varit så förmildrande att påföljden ska stanna vis tio års fängelse.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom.
red@dagensjuridik.se
