En 42-årig man åtalades i tingsrätten för mord efter att en 33-årig kvinna som han tidigare haft en relation med avlidit två dagar efter att hon skottskadats i huvudet utanför sin bostad hösten 2010.
42-åringen uppgav i tingsrätten att han träffat kvinnan den dag hon skjutits och att han sedan bestämt träff med henne och väntat vid hennes bostad för att lämna tillbaka en mobiltelefon. Kvinnan dök dock inte upp, varför han åkte hem i stället.
Tingsrätten konstaterade att det tydligt framgår av såväl sms mellan parterna som av vittnesmål att kvinnan ansett att relationen dem emellan var slut, men att 42-åringen inte accepterat detta och att han varit svartsjuk.
Domstolen fann det vidare, mot bakgrund av vittnesmål, utrett att mannen haft tillgång till en pistol som han införskaffat utomlands samt att han hotat kvinnan. Rätten fäste heller ingen tilltro till mannens uppgifter om det planerade mötet, bland annat då kvinnan uttryckligen skrivit i sms att hon inte ville ses mer och att han kunde kasta telefonen om han inte ville ha den själv.
Domstolen fann det vidare, bland annat med hänsyn till mobilmastuppgifter och vittnesmål, visat att 42-åringen den aktuella dagen hållit uppsikt över busshållplatsen där kvinnan skulle kliva av bussen på väg hem och att han något senare lämnat området halvjoggande, strax efter att det dödande skottet avlossats. Tingsrätten tog vidare fasta på att mannen senare uppgivit för sin kusin att han velat ta livet av sig och att han även lämnat landet då han fått reda på att polis eftersökt honom. Vid undersökning av mannens kläder hade vidare tändsatspartiklar påträffats som visat sig stämma överens med sammansättningen av de rester som påträffats i en patronhylsa på brottsplatsen.
42-åringen hade därmed haft motiv till gärningen och befunnit sig i omedelbar närhet av brottsplatsen både före och efter dådet och tingsrätten ansåg att det saknades rimliga alternativhypoteser. Vid en sammantagen bedömning fann rätten det därmed ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått gärningen, som kunde beskrivas som en planerad avrättning och som skulle rubriceras som mord.
Domstolen ansåg att det varit försvårande att gärningen föregåtts av viss planering, att 42-åringen skaffat ett vapen, att brottet riktats mot en tidigare närstående samt att det begåtts i nära anslutning till offrets bostad där hennes barn befunnit sig. Det snabba förloppet och den omständigheten att kvinnan inte utsatts för ett långvarigt lidande eller utdragen dödsångest talade dock enligt domstolen i mildrande riktning och tingsrätten fann vid en samlad bedömning att påföljden skulle bestämmas till 14 års fängelse. Mannen ålades även att betala skadestånd till kvinnans tre barn med 75 000 kronor vardera.
I avgörandet friades även 42-åringens kusin och hans fru från åtal om skyddande av brottsling, då tingsrätten inte ansåg att åklagaren visat att de haft uppsåt att hjälpa 42-åringen undkomma polis och fly Sverige.
Hovrätten konstaterar efter överklagande att fynden av tändsatspartiklar i fickorna till mannens jacka och rock kan ha berott på kontamination och att dessa fynd saknar betydelse för frågan om den tilltalade haft tillgång till ett skjutvapen. Trots detta drar domstolen samma slutsats som tingsrätten i fråga om att 42-åringen haft tillgång till ett vapen och hotat kvinnan. Domstolen anser även att det saknas alternativa gärningsmän och gör samma bedömning som tingsrätten såväl i fråga om skuld som beträffande rubricering.
Domstolen tillägger vidare, utöver de försvårande omständigheter som tingsrätten tagit fasta på, att gärningen medfört att tre barn blev föräldralösa, vilket 42-åringen också hotat kvinnan med. Även om gärningen inte utfördes inför barnen måste det vidare ha stått klart för den tilltalade att barnen omgående efter beskjutningen skulle finna sin döda eller döende mamma vid trapphuset. Den enda förmildrande omständigheten i sammanhanget är att den regelrätta avrättningen genomförts på ett sådant sätt att offret inte utsatts för något långvarigt lidande.
Med beaktande av straffskärpningsregeln i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken och mannens undanröjda skyddstillsyn finner hovrätten att fängelsestraffet nu ska skärpas från 14 till 18 års fängelse.
Ordföranden är dock skiljaktig och anser att fängelsestraffets längd ska bestämmas till 16 år.
