Den 18-årige mannen hämtades en morgon till förhör hos Jönköpingspolisen. Brottsmisstanken gällde då grovt olaga hot en minderårig flicka. Efter förhöret anhölls han av åklagare som också beslutade om husrannsakan i hans bil.
Under de kommande två dygnen förhördes han totalt fem gånger och delgavs misstanke om övergrepp i rättssak och olaga frihetsberövande. Inte under något av förhören hade han dock fått någon offentlig försvarare förordnad för sig.
Vid det första förhöret har polisen antecknat att han avstod från försvarare men nästa dag namngav 18-åringen den advokat som han ville ha. Trots detta fortsatte förhören utan advokat och först i samband med att åklagaren begärde 18-åringen häktad skickades också en framställan om offentlig försvarare in till tingsrätten.
18-åringen häktades och dömdes slutligen av Jönköpings tingsrätt för olaga frihetsberövande, grovt olaga hot, stöld, vapenbrott, skadegörelse och övergrepp i rättssak till ett års fängelse – en dom som fastställdes av Göta hovrätt.
Av åklagarens yttrande framgår att han som förundersökningsledare inte kände till att 18-åringen ville ha en offentlig försvarare förordnad för sig. Vice riksåklagaren Kerstin Skarp är dock kritisk till detta och skriver i sitt yttrande till JO att en framställan om offentlig försvarare borde ha skickats in redan den första dagen.
En annan fråga gäller varför 18-åringens anhöriga inte fick besked om att han var frihetsberövad förrän efter fem dagar. Detta skedde i samband med att hans mamma skulle anmäla honom försvunnen. Åklagaren hävdar även i den frågan att han inte hade fått information om att 18-åringen ville att hans mamma skulle underrättas.
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger är mycket kritisk till både åklagarens och polisens sätt att hantera utredningen på. Han skriver i sitt beslut:
”X borde enligt min mening inte ha förhörts mer ingående utan tillgång till försvarare. Att så likväl skedde innebar att hans rättssäkerhetsintressen försummades. Jag vill därutöver framhålla, att genom att förhören genomfördes utan försvarare har det rättsliga förfarandets förenlighet med Europakonventionen kunnat ifrågasättas, liksom bevisvärdet i de uppgifter som X lämnade. Den bristfälliga handläggningen av X:s försvararrättigheter äventyrade med andra ord såväl rättssäkerheten som brottsutredningen.”
JO skriver också:
”Den misstänktes rätt till försvarare vid förhör är en central rättssäkerhetsfråga som alltså även har betydelse för brottsutredningens kvalitet. Det är därför något som en förundersökningsledare aktivt ska ta ställning till och ge direktiv om. Av samma skäl kan förundersökningsledaren inte, så som Åklagarmyndigheten synes mena, passivt nöja sig med konstaterandet att han eller hon inte fått några önskemål om försvararbiträde vidarebefordrade till sig.”
Foto: Scanpix
