Enligt en elevassistent gick en pojke fram till henne under en hemkunskapslektion och slog henne helt oprovocerat tre gånger på armen med knytnäven. Pojken åtalades för våld mot tjänsteman.
I tingsrätten uppgav pojken dels att han inte kunde erinra sig händelsen, dels att han, utifall att han faktiskt hade slagit elevassistenten, inte haft någon avsikt att orsaka henne smärta. Fråga var istället om ett impulsstyrt handlande.
Tingsrätten ansåg att elevassistentens uppgifter var så pass trovärdiga och tillförlitliga att de skulle ligga till grund för bedömningen. Tingsrätten uppgav att handlandet inte kunde ha varit orsakat av någon impulshandling. Rätten fann att pojken åtminstone måste ha insett risken att de slag han gav elevassistenten kunde medföra smärta, varför han i vart fall varit likgiltig för förverkligandet av effekten, det vill säga att han orsakade elevassistenten smärta. Pojken bedömdes därför ha haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt.
Tingsrätten menade att elevassistenten inte under lektionstid utövat myndighet i sin roll som elevassistent. Däremot konstaterade rätten att ansvar för misshandel rymdes i åklagarens gärningspåstående i gärningsbeskrivningen, varför pojken dömdes för misshandel av normalgraden. Tingsrätten, som biföll elevassistentens skadeståndsyrkande, bestämde påföljden till 20 timmars ungdomstjänst.
Hovrätten ändrar nu tingsrättens dom på så vis att misshandeln bedöms som ringa. Våldet och de skador det gett upphov till har varit av relativt lindrig art, anser hovrätten. Därmed döms pojken till dagsböter istället för ungdomstjänst. Hovrätten ogillar dessutom elevassistentens yrkande om kränkningsersättning, men bifaller den yrkade ersättningen om 500 kronor för sveda och värk.
