Den 13-åriga flickan hade under en längre tid uppträtt mycket destruktivt genom att skära sig och uttala självmordstankar, vilket föranledde flickans föräldrar att kontakta BUP-mottagningen i hemstaden. Vid det första besöket på mottagningen vittnade flickan om sina dagliga självmordstankar, den ångest och oro hon upplevde och att hon skar sig. Psykologen talade under mötet bland annat om att flickan kunde prova att lägga en isbit på armen och på så sätt bryta det självskadande beteendet.
Vid ett återbesök som arrangerades till följd av fortsatta problem koncentrerade sig psykologen på att skissa på diverse ångesthanterande modeller. Efter detta besök sa flickan att hon inte längre hade något behov av att träffa psykologen eftersom att hon kände sig bättre, något som enligt flickans föräldrar bara var ett sätt för dottern att demonstrera att hon ville bli lämnad ifred. Under samma period hade flickan nämligen talat om sina destruktiva tankar med sin äldre syster, vilket psykologen även gjort en journalanteckning om. Psykologen lugnade föräldrarna med att flickan troligen skulle återuppta kontakten med vården om hon skulle känna sig sämre igen.
Två månader senare tog flickan sitt liv.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd konstaterar att psykologens hantering av flickans psykiska hälsotillstånd inte skett på ett tillfredsställande vis, då denne inte gjort en fördjupad bedömning av tillståndet i anledning av de mycket allvarliga symtom som uppenbarades. Nämnden uttrycker att det är anmärkningsvärt att återbesöket inte föranledde andra åtgärder än skisseringar av ångesthanterande modeller, trots de alarmerande rapporterna. En betydligt aktivare hållning och tätare kontakt borde ha följt på den mycket allvarliga situation som psykologen ställdes inför.
Dessa brister i handläggningen kan inte anses vara vare sig ringa eller ursäktliga, uttrycker nämnden och ålägger psykologen en varning.
Viyan Hagi
viyan.hagi@dagensjuridik.se
