Den tidigare elitserieklubben i ishockey Djurgården skrev hösten 2010 kontrakt på tre och ett halvt år med spelaren Marcus Nilson. Anställningen upphörde dock två år i förväg eftersom klubben flyttades ned till den lägre serien, Allsvenskan.
Djurgården ansåg sig ha rätt att bryta kontraktet till följd av degraderingen. Spelaren och hans fackförbund Unionen ansåg dock att det handlade om ett avskedande eller annan hävning av anställningsavtalet och stämde klubben.
Arbetsdomstolen, AD, går nu på Marcus Nilsons och Unionens linje och dömer klubben att betala skadestånd.
AD konstaterar att både klubb och spelare vid avtalets ingående utgått ifrån att det under hela avtalsperioden skulle vara fråga om spel i elitserien. En rubrik i anställningsavtalet anger att det handlar om anställning av ishockeyspelare i elitserien och nivån på spelarens förmåner talar även den i samma riktning.
Avtalet reglerar dock inte uttryckligen vad som skulle hända vid en degradering. Det finns heller ingen sedvänja på marknaden om att anställningsavtalen, utan särskild överenskommelse med spelaren, bryts när klubben åker ut ur en serie.
I och med att Djurgården inte har styrkt att det funnits en överenskommelse om att anställningen skulle upphöra har klubben – när man våren 2012 stängt Marcus Nilson ute från träning och förklarat att anställningen upphört – i praktiken avskedat honom utan giltiga skäl och därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet.
AD anser inte att det finns skäl att jämka skadeståndsbeloppet med hänsyn till nedflyttningen och beräknar det ekonomiska skadeståndet som mellanskillnaden mellan den avtalade lönen och den lön som spelaren fått hos sin nya arbetsgivare, elitserieklubben HV 71; totalt drygt 470 000 kronor.
Djurgården ska även betala 75 000 kronor i allmänt skadestånd för den ogrundade uppsägningen och åläggs även att ersätta motpartens rättegångskostnader.
Foto: Leif R Jansson/TT
