Arbetsdomstolen anser i motsats till tingsrätten att en ridinstruktör inte var i ond tro när tre företrädare för en ridklubb överskred sina befogenheter genom att besluta om fallskärmsavtal för henne. Därför måste ridklubben betala över en halv miljon kronor till instruktören.
En 52-årig kvinna har varit anställd som ridinstruktör vid Storås Ridklubb i Angered mellan 1 augusti 2012 och 1 mars 2020. Under hennes anställningstid förelåg konflikter inom ridklubben. Enligt instruktören slöts ett skriftligt och bindande avtal mellan henne och ridklubben den 8 februari 2020 innehållandes ett avtalsvillkor som stipulerade att ridklubben till henne skulle betala ett avgångsvederlag om 550 000 kronor. Ridklubben betalade inte avgångsvederlaget till henne eftersom den ansåg att något bindande och giltigt avtal inte hade kommit till stånd.
De första frågorna som tingsrätten hade att avgöra var huruvida instruktören och ridklubben har slutit ett bindande och giltigt avtal. Om tingsrätten kom fram till att ett bindande och giltigt avtal föreligger skulle tingsrätten bedöma om avtalsvillkoret rörande avgångsvederlaget är skäligt och vad ridklubben i sådant fall ska betala till instruktören.
Visselblåsning – reglerna i verkligheten
Den nya visselblåsarlagen har inneburit betydande utmaningar för organisationer och företag. I samband med att lagen skulle träda i kraft fanns det en stark fokusering gällande kraven på rapporteringskanaler och genomförande av oberoende utredningar – men lagen kan också innebära en förändring av grundbegreppen inom arbetsrätten. Erik Danhard diskuterar, utifrån en nyligen meddelad dom, om lagen skjuter över målet, om skyddet för visselblåsare är skenbart och om arbetsrätten verkligen har förändrats.
Yrkade drygt halv miljon
Instruktören yrkade 550 000 kronor i ersättning av ridklubben med stöd av avtalet om avgångsvederlag som slöts den 8 februari 2020. Klubben har motsatt sig detta på den huvudsakliga grunden att det vid detta tillfälle inte träffats något bindande eller giltigt avtal.
Göteborgs tingsrätt konstaterade att avtalet i och för sig undertecknats av ridklubbens firmatecknare. Något som komplicerar situationen var dock omständigheten att alla tre undertecknarna har uppgett att de uppfattade att de närvarade vid mötet i egenskap av en beslutsför styrelse, och att det var i denna egenskap som de undertecknade avtalet. Även instruktören har uppgett att hon uppfattade det så.
Ridklubben ifrågasatte ovanstående omständighet och gjorde gällande att så inte var fallet, bland annat eftersom styrelsen inte kallats till mötet på ett sådant sätt som föreskrivs i föreningens stadgar. Sammantaget drog alltså tingsrätten slutsatsen att ridklubbens styrelse varken var närvarande eller beslutsför vid mötet den 8 februari 2020.
Inte behöriga ingå avtal
Frågan var då om de tre ledamöterna var behöriga att ingå avtalet för styrelsens räkning. Enligt tingsrätten hade de tre personerna som undertecknande firmatecknare inte någon egen beslutsrätt.
Den sammantagna slutsatsen var att de tre undertecknarna inte hade befogenhet att ingå avtalet med ridinstruktören. Styrelsen hade varken fattat beslut om utköp eller om summan för det innan mötet den 8 februari 2020, och en av ledamöterna hade endast mandat att fråga instruktören om vilken summa hon var intresserad av inför nästa styrelsemöte den 12 februari 2020.
Kvinnan var inte i god tro om den bristande befogenheten varför käromålet ogillades.
Arbetsdomstolen gör annan bedömning
Arbetsdomstolen delar inledningsvis tingsrättens bedömning att ett avtal med det innehåll som framgår av protokollen ingicks av behöriga företrädare för ridklubben.
Arbetsdomstolen finner vidare, liksom tingsrätten, att ridklubbens styrelse vid mötet den 29 januari 2020 inte fattade beslut om att köpa ut instruktören eller gav något mandat att göra ett sådant utköp. Ridklubbens företrädare vid förhandlingsmötet hade således inte fått den befogenhet som kvinnan gjort gällande att de fått.
Insåg kvinnan eller borde hon ha insett att ridklubbens företrädare inte hade fått befogenhet att ingå avtalet med henne? Av 11 § första stycket avtalslagen framgår att ett befullmäktigat ombuds befogenhetsöverskridande rättshandling inte gäller mot den som lämnat fullmakten, om tredje man insåg eller borde ha insett att ombudet överskred sin befogenhet eller, med andra ord, om tredje man i det avseendet var i ond tro.
Ingen anledning att misstänka
Huvudregeln är alltså att ombudets rättshandling gäller mot huvudmannen även om ombudet har överskridit sin befogenhet. Tredje man kan därför i regel utgå från att en rättshandling som ett befullmäktigat ombud vidtar ingår i ombudets befogenhet. En huvudman som påstår att en rättshandling är ogiltig på grund av att ombudet överskridit sin befogenhet har bevisbördan för att tredje man var i ond tro. Samma principer som för ombud tillämpas i fråga om ställföreträdare som överträder sin befogenhet.
Eftersom de dåvarande styrelseledamöterna som var med vid förhandlingsmötet var behöriga att företräda ridklubben, är utgångspunkten att ridinstruktören kunde utgå från att de hade befogenhet att för ridklubben vidta de rättshandlingar de företog. Dessutom anges det i protokollen från förhandlingsmötet att styrelsen den 29 januari 2020 hade beslutat att ”lösa ut/köpa ut” kvinnan. Uppenbarligen har företrädare för ridklubben lämnat kvinnan denna objektivt sett oriktiga uppgift och därmed uttryckligen hävdat att företrädarna vid förhandlingsmötet hade befogenhet.
Arbetsdomstolen anser att ridinstruktören inte hade anledning att misstänka att ridklubbens fyraföreträdare – som vid ett i behörig ordning sammankallat styrelsemöte tillsammans hade kunnat genomdriva ett sådant beslut som de påstod redan hade fattats – i själva verket inte hade fått befogenhet att ingå ett bindande avtal med henne.
Domstolen oenig
Slutligen anser Arbetsdomstolen att det avtalade avgångsvederlaget inte är oskäligt mot ridklubben. Det ska därför inte jämkas, utan ridklubben ska förpliktas att betala hela beloppet till instruktören, med den ränta som är vitsordad.
Två ledamöter i AD vill avslå kvinnans talan med hänvisning till att hon inte har varit i god tro. (Blendow Lexnova)
