Mutbrottsdomarna mot två fartygsinspektörer på Transportstyrelsen och en befälhavare på en Finlandsfärja som bjöd inspektörerna på middag för 450 kronor per man står fast.
Men då inspektörerna avskedats och handläggningen dragit ut på tiden slipper dessa två påföljd i hovrätten.
De två fartygsinspektörerna på Transportstyrelsen åtalades för tagande av muta efter att ha blivit bjudna på middag till ett värde av 450 kronor per person under en arbetsresa mellan Stockholm och Åland 2017. Samtidigt åtalades den befälhavare på fartyget som bjöd på middagen för givande av muta.
Samtliga tre nekade dock till brott.
Finns undantag
Åklagaren åberopade bland annat Transportstyrelsens ”Riktlinje om mutor”, som alla anställda är skyldiga att känna till. I denna lyfts restaurangbesök upp som exempel på muta och huvudregeln är att den anställde själv betalar sina måltider när denne utövar sin tjänst. Samtidigt finns undantag där en anställd kan acceptera en enstaka måltid – som erbjudits i samband med myndighetsutövning – till exempel vis inspektion. Det krävs dock att måltiden är av ”vardaglig karaktär” samt att den anställde saknar möjlighet att ordna mat på annat sätt och möjligheten att betala för maten inte finns.
En av inspektörerna uppgav att han inte deltagit i någon kurs som särskilt rört mutor och han har inte heller fått löpande information vad gäller diskussion om mutor och olika tolkningar av begreppet. Under en inspektionsresa har man inte möjlighet att diskutera saken med sin chef. Den andre inspektörerna sade sig ha svårt att minnas om han var ombord vid det aktuella tillfället, men om så var fallet, vilket allt tyder på, utövade han ingen myndighetsutövning, han verkställde ingen besiktning och han utfärdade inga protokoll.
Befälhavaren uppgav att skälet till att han bjöd med inspektörerna på middagen, förutom tillfälle till samverkansdiskussioner, var att de inte skulle gå hungriga. Han hade delgivits Viking Lines policy mot mutor, men inte fått någon konkret utbildning vad gäller skillnaden mellan personer i myndighetsutövning och andra. Det är en ren gästvänlighet som förevarit i branschen.
Fråga om otillbörlig förmån
Stockholms tingsrätt konstaterade att det var visat att båda inspektörerna varit ombord angiven tid samt att de utfört Transportstyrelsens inspektion till säkerställande av fartygets sjösäkerhet, vilket otvetydigt är att bedöma som en myndighetsutövning. Någon anledning att ifrågasätta riktigheten av befälhavarens uppgifter om middagen hade, enligt tingsrätten, inte framkommit. Genom åberopat kvitto var det också klarlagt vilken förtäring som intagits och att detta skett på en à la carte-restaurang.
Åklagaren hade inte gjort gällande att förmånen i form av en middag skett i syfte att utöva påverkan på utfallet av inspektionen och inte heller att middagen faktiskt haft sådan påverkan. Mutbrott är emellertid inte något ”effektbrott” utan enbart förhållandet att förmånen, utifrån sett, varit ägnad att påverka tjänste- eller uppdragsutövningen i pliktstridig riktning är tillräckligt för straffansvar. Den i förevarande fall givna måltidens värde om cirka 450 kronor kunde enligt tingsrättens mening inte anses vara så ringa att det inte var fråga om en otillbörlig förmån. Tingsrätten ansåg därför att den förmån som inspektörerna tagit emot varit otillbörlig.
Dömdes till dagsböter
Vidare betonade domstolen att det straffrättsliga ansvaret för brott är personligt. Att en arbetsgivare eller annan lämnar sitt samtycke till emottagande av en förmån, som visar sig otillbörlig, fritar alltså inte den enskilde från ansvar. I målet hade det skett genomgång av riktlinjer och diskussioner, som förevarit hos Transportstyrelsen och dess föregångare som myndighet respektive inom rederiet Viking Line. Utan att dylika riktlinjer kan utgöra rättskällor kan de, konstaterade tingsrätten, naturligtvis ha betydelse för bedömningen av om en tilltalad kan anses ha haft uppsåt till den gärning han befunnits skyldig till. Genom det som framkommit ansågs det klarlagt att det rått över tid skiftande praxis om vad som ansetts som tillåtet respektive otillåtet och att det även rått oklarhet och därmed möjligen ett tolkningsutrymme rörande vad som utgör muta.
Diskussioner rörande begreppet muta har dock förekommit inom Transportstyrelsen i vart fall alltifrån händelser, som inträffade inom myndigheten under våren 2017, vilka fartygsinspektörerna inte kan ha varit omedvetna om. De ansågs därför på grund av likgiltighetsuppsåt övertygade om ansvar för tagande av muta i enlighet med åtalet. De omständigheter som objektivt sett gör att åtalet mot inspektörerna bifalls har varit kända för befälhavaren. Mot den bakgrunden och då Viking Lines riktlinjer inte befriade honom från ansvar skulle åtalet mot honom för givande av muta också bifallas.
Inspektörerna dömdes till 50 dagsböter vardera medan befälhavaren dömdes till 40 dagsböter.
Inspektörerna slipper påföljd
Svea hovrätt går nu på samma linje som tingsrätter och fastställer domen i frågan om inspektörernas och befälhavarens skuld. När det kommer till påföljden konstaterar hovrätten att inspektörerna underrättats om tilltänkt avsked från sin arbetsgivare efter tingsrättens dom. Vidare beaktar hovrätten att samtliga tre fått sin rätt till rättslig prövning inom skälig tid kränkt genom den långsamma handläggningen i hovrätten, som tagit närmare två år.
När det gäller de två inspektörerna anser hovrätten att dessa omständigheter, med utgångspunkt i det redan mycket låga straffvärdet, att det är uppenbart oskäligt att döma till påföljd. Påföljdseftergift ska därför meddelas beträffande dem. När det gäller befälhavaren är det endast den långsamma handläggningen i hovrätten som ska beaktas. Han får anses skäligen kompenserad för den omständigheten genom att antalet dagsböter sätts till 30 och dagsbotens belopp bestäms till 150 kronor.
En nämndeman är skiljaktig och vill fria männen eftersom han inte anser att förmånen var otillbörlig. Ett hovrättsråd är skiljaktig och vill att avgiften till brottsofferfonden ska kvarstå. (Blendow Lexnova)
