LRF Skogsägarna motsätter sig generella bestämmelser kring hur skogsägare får bruka sin skog, och vill istället se att myndigheter utreder och tar beslut i enskilda fall.
Samtidigt varnar förbundet för att kommande regelverk från EU kan ställa till det för skogsbruket.
I en rapport från LRF Skogsägarna beskriver förbundet det som att en ny rättspraxis kring skogen vuxit fram, där skogsbruk förbjuds genom oprecisa definitioner i stället för genom myndighetsbeslut där skogsägare erbjuds ersättning.
– Den nuvarande situationen skapar stor rättsosäkerhet för Sveriges familjeskogsägare samtidigt som det blir väldigt svårt att prioritera naturvårdsinsatserna i den svenska skogen. Det här kan inte vara vägen framåt för svenskt skogsbruk som har en viktig roll i den gröna omställningen, säger Magnus Kindbom, skogsdirektör på Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i ett pressmeddelande.
Artskyddsförordningen anges i LRF:s rapport som ett problematiskt exempel på generella bestämmelser. LRF anser att arter och företeelser i skogen bör bedömas individuellt. Att de nu istället omfattas av generella förbud i lag leder enligt förbundet till att skogsområden skyddas oavsett om det gör nytta för naturvården eller ej.
– Skogsägaren kan inte längre veta vad som är förbjudet eller inte och detta måste allt oftare prövas i domstol där skogsägaren själv måste stå för sina domstolskostnader. Eftersom förbudet inte anses orsakat av myndighetsbeslut utan redan är generellt förbjudet i lag råder också osäkerhet kring rätten till ersättning när pågående markanvändning avsevärt försvåras, säger Magnus Kindbom.
Flaggar för kommande regelverk
Samtidigt varnar LRF för att kommande regelverk från EU som rör urskog kan ställa till det om det tillämpas genom generella bestämmelser. Till exempel kommer inte biobränslen från urskog kunna klassas som förnybara, enligt förnybartdirektivet, vilket kan innebära att virke från urskogar inte kan tas emot.
LRF uttrycker i sin rapport en oro för att en generell definition av urskog istället för enskilda beslut riskerar leda till att fler avverkningar kommer överklagas och att rätt till ersättning kommer saknas.
Vill se ordentliga ersättningar
LRF Skogsägarna anser att artskyddsförordningen bör och kan begränsas så att pågående markanvändning inte försvåras. När staten anser att ett område behöver skydd för en art ska de istället teckna naturvårdsavtal med skogsägaren eller tillämpa annat formellt skydd. Skogsägaren bör få full ersättning oavsett skyddsformer, enligt LRF.
Förbundet vill även att kommande regelverk från EU, som den om urskogen, bör införlivas i svensk lag på ett sätt som innebär att ansvaret att leva upp till EU-direktiven ligger på staten, och inte den enskilde skogsägaren.
Det skulle enligt LRF innebära att en åtgärd inte är förbjuden förrän staten beslutat om förbud i det enskilda fallet. Till exempel skulle varje urskog behöva identifieras och beslutas om innan brukande förhindras. Även i dessa fall där staten beslutar om förbud vill LRF att skogsägare ska ha full ersättning för intrånget.
