Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vilka belägg finns för att problembilden är större än ett exempel?”

Juristbranschen
Publicerad: 2020-10-26 09:33
Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander. Foto: Eric Tagesson

REPLIK – av Mia Edwall Insulander, advokat och generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund

Att Daniel Larson som åklagare inte har full förståelse för vikten av advokaters oberoende är kanske inte helt förvånande. Jag har, under mitt dryga år som generalsekreterare för Advokatsamfundet stött på en viss okunskap och misstroende för varandras yrkesroller från både åklagar- och advokathåll. Det är olyckligt och är en av anledningarna till att jag, riksåklagaren Petra Lundh samt hovrättspresidenten för Svea Hovrätt Anders Perklev tillsatt en gemensam arbetsgrupp. Vi hade vårt senaste möte så sent som i onsdags och jag hoppas att det arbetet kan leda till större förståelse och respekt för varandras yrkesroller.

Inte desto mindre är det olyckligt att Daniel Larson sprider en bild av att Advokatsamfundet inte skulle ta dessa frågor på allvar. Vilka är beläggen för det? På vilket sätt menar han att vi inte arbetar tillräckligt för att ”förebygga, upptäcka dessa fenomen och se särskilt allvarligt på alla tecken att det förekommer”? Daniel Larson anger att det skulle finnas en liten andel advokater som allvarligt missköter sig utan att bli föremål för samfundets tillsyn. Har han kännedom om att advokater har brutit mot god advokatsed utan att det har anmälts eller påtalats för oss? Jag tror inte att förtroendet för rättsväsendet tjänar på att vi sprider misstroende om varandra, särskilt inte om det bygger på långtgående slutsatser av erfarenheter i enstaka fall.

Här kommer därför lite fakta:

(1) Disciplinnämnden prövar samtliga anmälningar som kommer in. Under 2019 kom det in drygt 450 stycken. Utöver det tillkommer de ärenden där det inte skett en anmälan men där jag och styrelsen uppmärksammat något t.ex. i domar eller i media och skickat frågan till disciplinnämnden för prövning (det skedde i 53 fall förra året). Således prövas många ärenden per år och vi prövar allt som kan röra etiska övertramp som kommer till vår kännedom.

(2) Disciplinnämnden prövar om en advokat i ett enskilt fall har brutit mot god advokatsed och utesluter advokater som, jml. RB 8:7 i verksamheten uppsåtligen gjort orätt eller som annars förfarit oredligt, eller åsidosatt sina plikter på ett synnerligen försvårande sätt. Möjligheterna till uteslutning i RB omfattar också sedan 2018 fler ageranden utanför advokatverksamheten. Hittills i år (2020) har två advokater uteslutits. Om JK inte delar disciplinnämndens bedömning i ett fall har JK möjlighet att överklaga, så att HD prövar frågan.

(3) Advokatsamfundet arbetar aktivt med förebyggande bland annat genom proaktiv tillsyn av alla advokatbyråer, krav på advokatexamen, obligatorisk vidareutbildning och regelbunden dialog och informationsspridning.

Att disciplinnämnden inte ansåg att det fanns uteslutningsgrund i ett enskilt fall där Daniel Larson var anmälare betyder inte att Advokatsamfundet inte tar frågan om restriktionsbrott på högsta allvar och heller inte att tillsynen inte fungerar. ”Förbättrad” tillsyn behöver inte nödvändigtvis betyda fler uteslutningar.

Mängden ärenden som prövas, att advokater får påföljder (statistik finns på vår hemsida) och att vi själva regelbundet initierar ärenden till disciplinnämnden, visar att vi tar frågorna på allvar. Jag håller inte med om att vi har ett avfärdande bemötande beträffande frågan om att det är av största vikt att advokater agerar etiskt samt att det finns vissa advokater som missköter sig (det visar ju disciplinnämndens prövningar att det finns).

Däremot, om man skulle flytta granskningen av advokater till en myndighet, så skulle det innebära att advokaterna granskas av staten, som är deras motpart i brottmål. Man kan ha hur mycket förtroende som helst för vår stat och våra myndigheter men det här är en princip av central betydelse. En princip som är mycket viktig att upprätthålla. I ett rättssamhälle ska inte advokater, i sitt uppdrag för enskilda klienter, behöva känna en oro för att granskas av sin motpart. Det kan påverka oberoendet i advokaternas arbete för klientens rätt mot staten.

Som tidigare nämnts; den insyn med tre offentliga representanter i disciplinnämnden (läs gärna Lotty Nordlings uppsats om de offentliga representanternas roll som finns länkad till i mitt senaste blogginlägg på vår hemsida) samt JKs granskning av alla fall, garanterar redan en extern insyn och tillsyn.

Enligt min uppfattning kan Daniel Larsons misstroende tyvärr leda till ökad polarisering. Att påstå att problembilden är större än ett exempel genom att hänvisa till ospecificerade exempel där en liten andel advokater missköter sig utan att bli föremål för vår tillsyn är märkligt, varför anmäler man inte då? Vi tar nämligen frågorna på största allvar och arbetar aktivt och hårt med allt som kommer till vår kännedom och de problem som finns.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se