Kammarrätten delar förvaltningsrättens uppfattning att ett börsbolag inte har varit skyldigt att offentliggöra avtalsmotpartens identitet efter att insiderinformation uppstått. Bolagets beskrivning av ett kryssningsbolag som ett ”livsstils- och kommunikationsföretag” anses dock vara missvisande. Bolaget måste betala 1 600 000 kronor i sanktionsavgift.
Insiderinformation kring ett avtal mellan Hoylu AB och Holland America Line, som ingår i en av världens största kryssningskoncerner, uppstod den 16 april 2017.
Den 19 april samma år publicerade Hoylu det första pressmeddelandet, där det angavs att bolaget ingått ”ett femårigt Master Service Agreement” med ett ”stort USA-baserat livsstils- och kommunikationsföretag”. Det angavs även att projektets potentiella värde uppskattades till över två miljoner USD. Den 24 april offentliggjorde bolaget att avtalsparten var ”ett stort globalt kryssningsföretag med underhållning och hotell”. Det senare pressmeddelandet hänvisade inte till EU:s marknadsmissbruksförordning, MAR.
Åsidosatt informationskraven
Finansinspektionen kom fram till att Hoylu åsidosatt kraven på offentliggörande av insiderinformation i MAR, bland annat genom att inte offentliggöra identiteten på bolagets avtalsmotpart. Bolaget bedömdes även ha åsidosatt sina skyldigheter genom att inte offentliggöra insiderinformationen så snart som möjligt. Vidare hade bolaget inte fört en korrekt insiderförteckning.
Finansinspektionen bestämde den sammanlagda sanktionsavgiften till drygt två miljoner kronor.
Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg till skillnad från Finansinspektionen att identiteten på avtalsmotparten inte utgjorde insiderinformation enligt artikel 7.1 MAR. Domstolen underströk att det inte finns en generell skyldighet att offentliggöra namnet på motparten, utan att en bedömning måste göras i den enskilda situationen. I det aktuella fallet ansåg rätten att Finansinspektionen ”över huvud taget” inte klargjort på vilket sätt identiteten på motparten utgjort insiderinformation.
Att denna information inte offentliggjordes stred därför inte mot MAR. Sanktionsavgiften sattes därför ned till en miljon kronor.
Finansinspektionen överklagade till Kammarrätten i Stockholm, som delvis ger myndigheten rätt.
Spela betydande roll
I likhet med underinstansen framhåller kammarrätten att en bedömning måste göras i det enskilda fallet för att fastställa vilken information som måste offentliggöras. Hänsyn ska bland annat tas till avtalets beskaffenhet och betydelse för emittenten samt vilken typ av avtalspart som avtalet ingåtts med och vilken övrig information som offentliggjorts.
Kammarrätten konstaterar att det rör sig om ett femårigt ramavtal som beräknades ge mycket höga intäkter – två miljoner USD – i förhållande till Hoylus omsättning. Enligt domstolen kan avtalet därför antas spela en betydande roll i en investerares värdering av bolagets aktier, vilket medför att det ställs högre krav på offentliggörandet i förhållande till ett avtal med lägre ordervärde.
Det framhålls dock att det rör sig om ett orderavtal, vilket kan ställas mot ett strategiskt samarbetsavtal. I det senare fallet finns det enligt domstolens mening starkare skäl att offentliggöra namnet eftersom värdet består av samarbetet med partnern.
Missvisande beskrivning
Mot bakgrund av att det potentiella ordervärdet får sägas vara den centrala delen av avtalet bedömer kammarrätten att det inte förelegat en skyldighet för Hoylu att offentliggöra motpartens namn. Beskrivningen av motparten i pressmeddelandet den 19 april 2017 som ett ”stort USA-baserat livsstils- och kommunikationsföretag” ger ändå inte tillräcklig information i MAR:s mening. Tvärtom är beskrivningen i viss mån missvisande, menar domstolen. Genom pressmeddelandet den 24 april samma år anses bolaget dock ha offentliggjort tillräckligt med information.
Sammantaget bedöms bolaget ha överträtt artikel 17.1 i MAR eftersom offentliggörandet 19 april inte skett så snart som möjligt och inte innehållit tillräcklig information. Offentliggörandet den 24 april har visserligen innehållit tillräcklig information men uppfyllde inte kraven i fråga om medel för offentliggörande. Vidare hade bolaget inte fört en korrekt insiderförteckning och därigenom överträtt artikel 18.1 MAR.
Sanktionsavgiften bestäms till 1 600 000 kronor. (Blendow Lexnova)
