Helgpanelen: Ovanligt med ordningsstörningar i svenska domstolar

En ledartext i DN om ordningsstörningar i domstol ledde till debatt bland jurister i sociala medier där många ställde sig frågan: Hur vanligt förekommande sådana egentligen är?
Legally Yours frågade fyra domare, alla med lång erfarenhet från både tingsrätt och hovrätt om deras upplevelser, vilka verktyg domstolarna har att beivra sådana störningar – samt om de känner sig trygga på sin arbetsplats.

Nils Pålbrant, Lennart Strinäs, Thed Adelswärd och Mikael Swahn har samtliga lång erfarenhet av domaryrket.

De är alla överens om att ordningsstörningar inte är särskilt vanligt förekommande – och flera av dem pekar på att det ofta är en specifik händelse som återkommer som enda exempel i debatten om ordningsstörningar i domstolar. Samma exempel som Hanne Kjöller använde i sin ledartext i DN förra veckan.

Vi ställde fyra frågor till dessa domare om ordningsstörningar och vilka verktyg som finns för att beivra sådana.

Upplever du att ordningsstörningar är vanligt förekommande? Om ja, är det någon speciell måltyp som sticker ut? 

Nils Pålbrant, rådman vid Uppsala tingsrätt:
– Nej. Jag tycker inte att ordningsstörningar är vanligt förekommande i våra domstolar. I vart fall inte i Uppsala tingsrätt som ju är en av våra mellanstora tingsrätter och vi handlägger ofta allvarlig brottslighet. Det är tråkigt att en i och för sig, allvarlig händelse som inträffade för tre år sen, alltjämt förekommer i debatten. Jag upplever att det är många som nu deltar i debatten, och som ”vet hur det är”,  inte själva är verksamma som aktörer. Exempelvis borde Hanne Kjöller kunna komma med någon nyare händelse än den som inträffade för tre år sedan om hon vill påvisa ett strukturellt problem.

Lennart Strinäs, chefsrådman vid Malmö tingsrätt:
– Begreppet ”ordningsstörningar” rymmer väldigt många olika situationer. I debatten hänvisas ofta – dessutom som enda exempel – till en rättegång som hölls vid Södertörns tingsrätt hösten 2020. Jag har under mina snart 25 år som domare vid Malmö tingsrätt aldrig upplevt något som varit ens i närheten av störningarna vid den rättegången. Och då arbetar jag ändå sedan drygt fyra år på Malmö tingsrätts brottmålsavdelning där vi frekvent handlägger mål rörande mycket grov och allvarlig brottslighet.

– Det finns inga generella ordningsproblem vid förhandlingar i svenska domstolar, men visst förekommer det incidenter av mindre allvarligt slag. Konstigt vore det annars med tanke på att vi i rättssalen ofta möter människor som har begått allvarliga brott. Min absoluta uppfattning är ändå att de flesta tilltalade inser att det inte finns något att vinna på ett otrevligt och utåtagerande uppträdande i rättssalen.

– Det är egentligen ingen speciell måltyp som sticker ut när det gäller ordningsstörningar. I stället kan det handla om att man vill visa sig tuff inför kompisarna på åhörarplats. Incidenter kan ibland också uppstå när den tilltalade har någon form av psykiska problem.

Thed Adelswärd, chefsrådman vid Lunds tingsrätt:

– Min erfarenhet är att ordningsstörningar i rättegångssalen är sällan förekommande. Jag har själv inte haft några problem av detta slag de senaste fem åren. Ordningsstörningar i de allmänna utrymmena har förekommit några gånger per år, främst i samband med att åhörare från grupper med inbördes motsättningar kommit för att lyssna på brottmålsförhandlingar. I något fall har också personer med psykiska problem orsakat ordningsstörning. Ordningsvakterna har hanterat detta bra. Några gånger har polis tillkallats.

Mikael Swahn, hovrättsråd och vice ordförande vid Svea hovrätt:
– Nej inte alls vanligt. Med hänsyn till både den materia det rör sig om och att vi ofta möter människor i kris, har jag konstaterat att det inte är konstigt om något inträffar, utan att det är mer konstigt – men skönt – att det inte inträffar oftare. Min bild är att det överlag går lugnt till vid domstolsförhandlingar. Frågar du alla skolklasser som besöker svenska rättegångar skulle jag tro att du också får det svaret; lugnt och lite tråkigt.

– Det kan förstås förekomma känslor, både i brottmål, familjemål och dispositiva tvister. För det mesta klarar dock parterna att lägga band på sig själva, eller efter ett vänligt men bestämt tillrättavisande. När det gäller brottmål förstår de tilltalade normalt att de inte har något att tjäna på att bete sig stökigt. De är även coachade av advokater. Jag skulle inte peka ut ungdomar som en grupp som det är problem med, utan där det någon gång ibland kan behöva styras upp är mer i fall då tilltalade har psykiska problem. I sådana fall, och mer extrema situationer, där kanske inte tillsägelser räcker utan det handlar om att ha närvaro via video i stället, tror jag inte att till exempel rättegångsböter och dylikt är särskilt verkningsfullt.

– När det gäller reella incidenter kan jag för egen del under mina cirka 18 år som domare bara påminna mig en: Det var en tilltalad – med psykiska besvär och under avtändning – som reste sig och började dunka huvudet i bordet vid beslut om häktning. Det löste sig dock ganska snabbt. 

– I diskussionen kan man väl också bära med sig att människor kan lägga olika saker i ordet ”ordningsstörning”. Det kan väl för olika betraktare betyda allt från skrik/fysiska utbrott till ett hånleende. Om jag själv är involverad i rättegång och spänd inför det, kanske med viss negativ förväntansbild, är det nog mer nära till hands att jag upplever till exempel en blick eller svordom som mycket störande även om andra inte skulle uppleva det på samma sätt. Tyvärr finns en tendens att vilja upprätthålla bilden av normalläge med stökiga rättegångar oavsett hur verkligheten ser ut. Det kan vara bekymmersamt för frågan om domstolarnas förtroende allmänt men också att det i onödan kan göra människor som är kallade onödigt oroliga. 

– Jag tror tvärtom att svenska domstolars långa och enträgna arbete med att bättra på bemötande och begriplighet har lett till att vi har det osedvanligt lugnt i svenska rättegångar. Det vore intressant att se en jämförelse mellan statistik incidenter i Sverige jämfört med andra länder. Min gissning är att vi skulle ha ett proportionellt mycket lågt antal. En gång var jag på studiebesök i rysk domstol. Det sades att det i tvistemål förekom att parter slängde saker på varann, något som jag aldrig varit i närheten av i Sverige.

Har domstolarna de verktyg som krävs för att beivra ordningsstörningar?

Nils Pålbrant:
– Visst kan det av naturliga skäl uppkomma störningar. Det är ju många som inte är särskilt nöjda med att överhuvudtaget behöva komma till oss. Men jag upplever att vi har verktyg att beivra detta. Det viktiga är man reagerar snabbt, tar en paus och kanske låter de parter som stör överhöra förhandlingen i ett angränsande rum. Åhörare som stör kan visas ut. Vi har även tillgång till ordningsvakter som kan vara med vid förhandlingarna.

Lennart Strinäs:
– Det tycker jag. Det mest verksamma och effektiva verktyget återfinns i 5 kap. 9 a § rättegångsbalken: ”Rättens ordförande får från rättssalen utvisa den som stör ett sammanträde eller på något annat sätt uppträder olämpligt”. Vad som händer när en part utvisas med stöd av denna bestämmelse är att han eller hon får följa förhandlingen från ett angränsande rum. Den som är utvisad från rättssalen kan av förklarliga skäl inte fortsätta att störa förhandlingen. Ett beslut om utvisning kan dessutom ha en positiv effekt på övriga medtilltalades uppförande. Få personer vill nämligen medverka vid sin förhandling från ett sidorum.

– Jag vill också tillägga att brottsbalkens regelverk självklart gäller även i rättssalen. Den som under en förhandling till exempel hotar en åklagare eller en domare kan med mycket hög grad av sannolikhet räkna med att bli åtalad för hot mot tjänsteman.

Thed Adelswärd:
– Vi är väl tillgodosedda med ordningsvakter och har bra samarbete med polis vid sådana rättegångar som bedöms behöva förstärkt bevakning.

– Jag har personligen inte haft några problem med att upprätthålla ordningen i salen och inte känt behov av ytterligare verktyg. Jag uppfattar inte heller att mina kollegor efterfrågat fler verktyg. ”Verktyget” att döma till penningböter för rättegångsförseelse vid muntliga förhandlingar är föga användbart. Det är bra att domaren har möjlighet att utvisa stötande personer från salen och från domstolslokalen.

Mikael Swahn:
– Allmänt sett tycker jag det. Det har skett vissa lagändringar som ökat möjlighet att utvisa från salen och avvisa från domstolen. Jag kan i och för sig uppleva att det ibland är för stort krav på ordföranden att samtidigt följa/styra rättegången och ha koll på det som händer på åskådarplats. Det kan till exempel hända att en nämndeman uppmärksammar att en åskådare har mobil påslagen – detta är i och för sig inget jag räknar in i ”ordningsstörning”. I praktiken är det så att hela rätten o protokollföraren hjälps åt att ha koll på det som händer bland åskådare, om sådana finns.

– Men jag kan ha förståelse för att ha ständig vakt i salen, typ ”bailiff” som finns i andra länder, skulle kunna kräva för stora resurser – särskilt som en mycket stor del av målen saknar åskådare.

Är säkerheten god på svenska domstolar?

Nils Pålbrant:
– Säkerheten är god. Vi har en väl fungerande säkerhetskontroll och ett antal ordningsvakter. Om något allvarligt skulle inträffa kan vi larma och på kort tid kommer polis att kunna inställa sig. Jag känner mig således trygg på min arbetsplats.

Lennart Strinäs:
– Jag kan främst tala för Malmö tingsrätt och här upplever jag att säkerheten är mycket god. En mycket viktig del i det är säkerhetskontrollen vid entrén. Där förhindras införsel av farliga föremål till tingsrättens lokaler. Men ännu viktigare tror jag att säkerhetskontrollens förebyggande funktion är. Folk vet numera att man ska genomgå säkerhetskontroll vid entrén och då förstår man att det är en mycket dålig idé att med ta sig farliga föremål hit.

– Till detta ska läggas att vi i Malmö tingsrätt har en mycket professionell personal bestående av en säkerhetschef och flera ordningsvakter som gör ett mycket bra och viktigt arbete när det gäller säkerheten i tingsrättens lokaler. I mål med hög hotbild har vi dessutom en dialog med Polismyndigheten.

Thed Adelswärd:
– Ja, det är min bestämda uppfattning. På min domstol finns ordningsvakter, inpasseringskontroll med röntgen och bra skalskydd.

Mikael Swahn:
– Ja det är min bedömning. Positivt när det för ett antal år sedan infördes stationära inpasseringskontroller.

Känner du dig trygg på din arbetsplats?

Nils Pålbrant:
– Om något allvarligt skulle inträffa kan vi larma och på kort tid kommer polis att kunna inställa sig. Jag känner mig således trygg på min arbetsplats.

Lennart Strinäs:
– Absolut. Och ännu bättre kommer det att bli när vi flyttar till en ny domstolsbyggnad i sommar. Säkerhetstänket när man bygger nya domstolar idag är prioriterat på ett helt annat sätt än vad det var för bara 10-15 år sedan och tidigare.

Thed Adelswärd:
– Ja.

Mikael Swahn:
– Ja, jag känner mig trygg. Skulle det vara något man misstänker kan gå snett eller om man får en skrivelse av hotfull karaktär finns bra beredskap och stöd att få hos säkerhetsansvariga. Ofta räcker det vid misstanke om kommande störning att ha en vakt sittande ett tag i salen för att kyla ned eller kolla av att inget är på gång.