Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Vi måste prata med våra barn om det vi inte kan skydda dem från”

Krönikor
Publicerad: 2021-04-29 10:22

KRÖNIKA – av Camilla Wikland, advokat, Litigate Advokataktiebolag

I förra veckan satt jag och en kollega, som vi så ofta gör, och pratade över en kopp eftermiddagskaffe. Just eftermiddagskaffet brukar vara en lättsam tillställning på advokatbyrån. De äldre kollegornas dråpliga anekdoter från rättssalen blandas med politiska diskussioner med högt i tak. Just den här dagen hade min kollega i sin roll som målsägandebiträde deltagit i en förhandling där gärningsmannen stod åtalad för bland annat grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, barnpornografibrott, kränkande fotografering och sexuellt ofredande. Samtliga målsäganden i målet var under 18 år. Just den här dagen smakade kaffet inte lika gott.

Några dagar senare släppte P1 Dokumentär en poddserie i fem delar med namnet ”Manipulatören”, en serie om grooming, utpressning och våldtäkt på barn. Serien tar upp hur en och samma man genom kontakt med unga tjejer i sociala forum på internet utsätter barnen för olika typer av olagliga handlingar. Som i så många fall börjar det med en oskyldig och förtroendeingivande kontakt. Ett försök att bli vän. När förtroendet och tryggheten växer i den relation som etablerats online har också dörren öppnats till det rum där de unga flickorna genom att förmås dela med sig av bilder på sig själva tror att de gjort något fel. Detta när den enda som i själva verket har gjort något klandervärt är mannen vid den andra skärmen.

I samma stund som gärningsmannen (det är trots allt en övervägande del män det handlar om i de här fallen) tar emot bilderna har han fått ett utpressningsverktyg som återkommande visar sig fungera. De unga flickorna vill inte att deras föräldrar eller andra ska få del av bilderna eller den information om deras sexliv som utpressarna hotar följer med bilderna. Flickorna går därför med på grövre och grövre handlingar och i värsta fall går de med på att träffa gärningsmannen. Allt för att inte gärningsmannen ska kontakta föräldrar eller andra i barnens närhet.

Många av de barn som utsätts för dessa gärningar har, enligt min erfarenhet, gemensamt att de inte visste om att det de blivit utsatta för är ett brott. Eller i vart fall inte insåg hur allvarligt det de utsatts för är. Kanske kan det här delvis bero på att grooming, som det inledande brottet kallas, sker genom att förövaren manipulerar offret och där igenom bygger upp ett förtroende mellan sig och offret. Ett förtroende som i förlängningen möjliggör sexuella övergrepp mot barnet. Det är alltså förövares kontakt med barn i sexuellt syfte som är förbjudet enligt lag.

Som brottmålsadvokat, och som mamma till tonårsdöttrar, kan jag bara sorgset konstatera att vi inte kan skydda våra barn från de risker det innebär att vara barn på internet idag. Men jag är övertygad om att vi alla kan göra mycket för att ge dem verktyg att skydda sig själva.

Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda Barnen, redogör för följande sju åtgärder du som förälder eller vuxen kan göra för att stärka barnet och förebygga att barnet råkar illa ut på internet:
1) Bygg en tillitsfull relation,
2) var nyfiken på vad barnen gör – även på nätet
3), informera lagom,
4) undvik att skrämmas,
5) behåll lugnet,
6) få barnen att förstå att det inte är fel att vara nyfiken men viktigt att lära sig om vilka risker som finns, och sist men inte minst
7) lär barnen att det är okej att säga nej.

Föräldrar måste alltså bygga tillit med och till sina barn. Tillit byggs genom närvaro i barnens liv och att våga prata med barnen om både bekväma och obekväma saker. Upptäck internet tillsammans med barnen. Involvera frågor om hur dagen har varit på internet som om det vore lika naturligt som att fråga hur fotbollsträningen gick. Berätta för barnen, utan att skrämmas, att det finns människor på internet som kan vilja barn illa genom att luras. För att inte skrämmas kan ett bra sätt vara att ta exempel från verkligheten. Det är viktigt att inte skuldbelägga barnen utan att få dem att förstå att nyfiken är bra men att det är viktigt att aldrig lämna personlig information på internet. Och så det allra viktigaste, berätta för barnen att de alltid får säga ifrån när något inte känns bra och att de alltid ska prata med en vuxen.

Jag skulle utöver dessa sju väldigt bra punkter vilja slå ett slag för att informera barnen sakligt om vad som är brottsligt på nätet. Förklara inte bara för barnen att de har rätt att säga nej, utan vad personer de kommer i kontakt med på internet inte får lov att göra oavsett barnens handlande. Det är otroligt viktigt att barnen förstår att internet inte är en egen ö utanför samhället, utan en plats som omfattas av lagar och regler och där barnet har rätt att känna sig trygg.

Det är lätt att känna att ansvaret för att undkomma den här typen av oacceptabla handlingar vilar på barnen. I första hand vilar ansvaret självklart på förövaren. Det är förövaren och förövaren ensam som bär ansvaret för sina handlingar och det är också där fokus på en samhällsförändring måste ligga. Jag skulle också vilja säga att det vilar ett ansvar på oss föräldrar och på vuxna i barnens omgivning. Sett till hur väl utpressningsverktygen funkar för förövarna är det tydligt att det värsta som kan hända för många barn är att föräldrarna får se bilderna eller får veta något som de anser vara hemligt. Kanske ligger vårt största ansvar här – vi måste prata med våra barn om det vi inte kan skydda dem från – för att finnas där den dagen de behöver hjälp.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se